Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den svenska kyrkoreformationen och Upsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
g/6 Om den svenska kyrkoreformationen
hans frånvaro sjelf vaka öfver Polens trygghet och beordrat
sin egen nuntius, biskopen Franciscus Malaspina, att
åtfölja den stora svit af jesuiter, som omgaf konungen på
hans färd till det gamla fäderneslandet Hvad man
således hade att här vänta, var ej svårt att förutse. Flera
månaders underhandlingar fortgingo utan resultat, och
Sigismund svarade hvarken ett bestämdt ja eller ett
bestämdt nej till hvad af honom begärdes. Särskildt
behandlades presterskapet snäft med hänsyn till dess
fordringar. Af både det ena och det andra blef följden den,
att misstankar och oro snart började alltmer utbreda sig,
isynnerhet inom hufvudstaden, der upplåtelsen af
Riddarholmskyrkan för en afliden papists begrafning efter katolsk
ritual rent af framkallade våldsamheter och ett uppror var
nära att utbryta. Saken kunde ju i sig sjelf anses för en
obetydlighet, men det var dock temligen klart, att dylika
småförsök endast voro trefvare, genom hvilka konungen
och hans följe ville känna sig för, huru långt man skulle
våga att tillsvidare genomföra sina afsigter. Så uppfattades
den ock af allmänheten, som företrädesvis och med fullt
skäl var förbittrad mot rådgifvaren Malaspina, hvars snara
aflägsnande derföre till och med af hertig Karl yrkades.
Sådan var ställningen, då Sigismund i slutet af Januari
1594 reste till Upsala för att fira sin faders begrafning och
sin egen kröning, och der äfven rikets ständer då voro
församlade. Under några dagar fortsattes här liksom i
Stockholm underhandlingarna utan framgång tills slutligen de
otåliga ständerna funno nödigt att taga ett steg, som
hotade konungen med kronans förlust. Det var nämligen
den bekanta »riksens ständers förening om religionen», som
d. 13 Februari af.dem enhälligt godkändes för att, innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
