Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satt med att långt in på natten dissekera en hjärna,
hemtagen från kliniken, studerande i mikroskopet tunnskurna
skollor av den grå hjärnsubstansen.
Osäkerheten av de så kallade positiva vetenskaperna,
hans andes plötsligt stillastående vid problemernas
lösande, bragte honom då i en hejdlös förtvivlan, och mer än
en gång fann jag honom i en slapp modlöshet med
glänsande, stirrande ögon, feberheta händer, orolig och ojämn
puls. Vid en av dessa kriser, då jag var tvungen att
lämna honom för några timmar, trodde jag mig till och
med ej få återse honom levande, när jag klockan fem
följande morgon åter besökte honom. Han hade
bredvid sig ett glas cyankalium, som han sökte gömma, då
jag kom. Men genast återvinnande sitt lugn tillika med
stor sorgfrihet till själen, sade han med ett svagt
småleende : »Vad gagnar det till! Om vi äro odödliga, så
skulle det ej tjäna till något. Men det vore för att få
veta det så mycket fortare.» Han tillstod för mig vid
det tillfälle, att han haft en smärtsam förnimmelse av
att någon liksom lyft honom i håret upp till taket och
sedan låtit honom falla med hela sin tyngd till golvet.
Allmänhetens likgiltighet med hänsyn till det viktiga
problemet om människans odödlighet, en fråga som i hans
ögon tog försteget framför alla andra, emedan det gällde
vår tillvaro eller vårt intet, hade förmågan att uppröra
honom i yttersta grad. Vart han blickade, såg han
endast människor upptagna av sina materiella intressen,
uteslutande behärskade av den bisarra iden att »förtjäna
penningar», offrande alla år av sitt liv, alla sina dagar,
alla sina timmar, alla sina minuter åt dessa småfnaskiga
intressen, bemantlade under de mest olika former, och
fann ingen fri, självständig ande, levande andens liv.
Det föreföll honom, som om tänkande varelser kunde, ja
borde, pä samma gång de levde ett kroppsligt liv,
emedan man ju icke kan underlåta det, åtminstone icke
förbliva slavar under en grov organisation, utan ägna sina
bästa ögonblick åt ett intellektuellt liv.
Vid tiden för denna berättelses början var Georges
Spero redan ryktbar, ja till och med berömd för sina
originella vetenskapliga undersökningar, som han
offentliggjort, och för flera arbeten av högt litterärt värde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
