Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vagnen, Jungfruns ax, Regulus. Så småningom stack den
ena stjärnan efter den andra fram på himlavalvet.
Nordstjärnan utvisade den enda orörliga punkten på
himmelssfären. Månen höjde sin rödaktiga skiva något
avskuren genom sitt nedan. Mars strålade mellan Pollux och
Regulus i sydväst; Saturnus i sydost. Skymningen
lämnade långsamt plats för nattens mystiska rike.
»Tycker du icke», sade hon, »att alla dessa stjärnor
äro liksom ögon som betrakta oss?»
»Himmelska ögon liksom dina. Vad kunna de väl se
på jorden vackrare än dig... och vår kärlek?»
»Men ändå!» tillade hon.
»Ja, ändå, världen, familjen, samhället, bruket,
morallagen och vad vet jag? Jag läser dina tankar. Vi hava
glömt allt detta för att endast lyda attraktionen, liksom
solen, liksom alla dessa himlakroppar, liksom den
sjungande näktergalen, liksom hela naturen. Snart skola vi
giva dessa samhälleliga bruk vad dem tillhörer och vi
skola öppet kunna proklamera vår kärlek. Skola vi vara
lyckligare därigenom? Är det möjligt att vara lyckligare
än vi äro i detta ögonblick?»
»Jag tillhör dig», genmälde hon. »För mig finns jag
icke till; jag har gått upp i ditt ljus, i din kärlek, i din
lycka, och jag önskar ingenting, ingenting mera. Nej.
Jag tänkte på dessa stjärnor, på dessa ögon, som betrakta
oss, och jag frågade mig, var nu alla de människoögon
finnas, som betraktat dem sedan tusentals år tillbaka,
liksom vi betrakta dem i afton, var alla de hjärtan äro, som
hava klappat, liksom vårt hjärta klappar i detta
ögonblick, var alla de själar äro, som sammansmält i kyssar
utan ända i svunna nätters rnyster.»
»De finnas alla till; ingenting kan förstöras. Vi
förena himmel och jord och vi hava rätt. I alla tider, hos
alla folk, bland alla religioner, har mänskligheten alltid
frågat den stjärnströdda himmelen om hemligheten av
sin bestämmelse. Detta var ett slags spådomskonst.
Jorden är en stjärna på himmelen, liksom Mars och
Saturnus, som vi se där borta, jordar i himlarymden, mörka
kroppar upplysta av samma sol som vår, och liksom alla
dessa fixstjärnor, vilka äro fjärran belägna solar. Din
tanke översätter vad mänskligheten tänkt allt sedan den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
