Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och själ i en ständig intellektuell verksamhet, stigande
utan avbrott allt högre i sanningens kunskap. Men kom
hit, skall ni få se.»
*
Jag tog några steg med mina nya vänner på bergets
topp och ankommen till den motsatta sluttningen
upptäckte jag en mängd ljus av olika färgskiftningar fladdra
i luften. Det var invånarna, som om natten varda
lysande, när de vilja. I luftiga praktvagnar, som tyckas
bestå av fosforescerande blommor, fördes orkestrar och
körer omkring; en sådan vagn passerade helt nära förbi
oss, och vi togo plats mitt under en sky av vällukter. De
förnimmelser jag erfor voro sällsamt olika alla dem jag
njutit på jorden, och denna första natt på Mars
förflöt likt en hastig dröm, ty då dagen grydde, befann jag
mig allt fortfarande samtalande med mina ciceroner, deras
vänner och deras obeskrivligt intagande följeslagerskor.
Vilket panorama i soluppgången! Blommor, frukter,
vällukter, fépalats reste sig på öar med orangegul vegetation,
vattenmassorna utbredde sig i klara speglar och
glada luftpar virvlade ned på dessa tjusande stränder.
Där utföres allt materiellt arbete af maskiner och ledes
av några fullkomnade djurslag, vilkas andliga begåvning
är ungefär av samma slag som människorna på jorden.
Invånarna leva endast genom anden och för anden; deras
nervsystem har hunnit en sådan grad av utveckling, att
var och en av dessa varelser, på samma gång ytterst fin
och ytterst stark, tyckes vara en elektrisk apparat och
att deras mest sensuella intryck, erfarna mer genom
deras själar än genom deras kroppar, överträffa hundrafalt
alla dem, som alla våra fem jordesinnen i förening
aldrig kunna erbjuda... Ett slags sommarpalats,
belyst av den uppgående solens strålar, öppnade sig över
vår luftiga gondol. Vid min sida satt en kvinna, vars
vingar sprutto av otålighet; hon satte sin lilla späda fot
på en blomklase, som höjde sig mellan två doftande
vattenstrålar. -— »Tänker du återvända till jorden?» sade
hon, räckande mig armen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 18:27:45 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/urania/0111.html
