Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FASTA PUNKTEN I VÄRLDSALLTET. 127
värde, hade alla former hänförts till vår sublunariska
vistelseort. Och allraförst hade man ansett jorden såsom
en ö uppskjutande ur en ocean utan gräns och försedd
med ändlösa rötter. Sedan hade man givit jorden med
alla dess hav formen av en platt, rund skiva, runt
omkring vilken himlavalvet stödde sig. Sedermera hade man
föreställe sig jorden av kubisk, cylindrisk, månghörnig
form o. s. v. Emellertid strävade sjöfarten att avslöja
jordens klotformiga natur, och när hennes isolering
ådagalades genom obestridliga bevis, antogs denna klotform
såsom ett naturligt korollarium av denna isolering och av
himlaklotens kretsformiga rörelse omkring det såsom
medelpunkt ansedda jordklotet.
Sedan jorden sålunda erkändes isolerad i tomrummet,
var det ej heller längre så synnerligen svårt att även
få henne att röra sig. Fordom, då himmelen betraktades
som en kupol, välvd över den massiva och obegränsade
jorden, skulle själva tanken på att föreställa sig henne
i rörelse varit lika orimlig som ohållbar. Men från och
med den stund vi i andanom se henne placerad som ett
klot i medelpunkten för himmelens rörelser, kan
föreställningen att detta klot kanske möjligen vrider sig
omkring sig själv för att bespara hela himmelen, hela det
ofantliga världsalltet besväret att fullborda denna
dagliga operation, helt naturligt rinna upp hos tänkaren;
och i själva verket se vi hypotesen om jordklotets dagliga
rotation framträda hos forntidens civiliserade folk, hos
grekerna, hos egypterna, hos hinduerna o. s. v. Man
behöver endast läsa några kapitel hos Ptolemaeus, Plutarkos,
Surua-Siddhanta för att komma på det klara med dessa
försök. Men denna nya hypotes, ehuru förberedd av den
förra, var icke dess mindre djärv och stridande mot
sinnenas omedelbara vitnesbörd. Den tänkande
mänskligheten måste vänta ända till sextonde seklet av vår
tidräkning eller, rättare sagt, ända till sjuttonde
århundradet för att lära känna det verkliga läget av vår planet
i världsrymden och veta, på grund av tydliga bevis, att
han har en dubbel rörelse, en daglig omkring sig själv
och en årlig omkring solen. Först från och med denna
tid, från och med Kopernicus, Gallilei, Kepler och
Newton, grundlades den verkliga astronomien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
