Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grundvalar, såsom våra fäders ursprungliga och barnsliga
uppfattning tycktes göra nödvändig, utan på osynliga och
immateriella krafter, vilka bestämma rörelserna. Dessa
milliarder himlakroppar hava sina respektiva rörelser till
grund för sin stadighet och stödja sig ömsesidigt på
varandra tvärtigenom det tomrum, som skiljer dem åt. Om
man i tanken bortser från tid och rum, skall man få se
jorden, planeterna, solen, stjärnorna regna från en
himmel utan gräns i alla tänkbara riktningar, likt
vattendroppar medryckta i virveln av en väldig orkan, och
attraherade ej av något fast underlag utan genom den
attraktion, som utövas av alla gemensamt och var och
en i synnerhet; dessa kosmiska droppar, var och en av
dessa världar, var och en av dessa solar ryckas bort med
en hastighet så snabb, att en framilande kanonkula är i
jämförelse därmed i vila: det är icke hundra, icke
femhundra, icke tusen meter i sekunden, det är tio tusen,
tjugutusen, femtio tusen, hundra tusen, ja till och med
två eller tre hundra tusen meter i sekunden!
Men huru kunna då sammanstötningar undvikas bland
dylika rörelser? Måhända förekomma sådana; de
»tillfälliga stjärnorna», som tyckas uppstå ur sin aska, synas
tyda därpå. Men i själva verket kunna sammanstötningar
endast med svårighet inträffa, emedan rymden är
omätlig i förhållande till himlakropparnas dimensioner, och
emedan den rörelse, varje kropp innehar, just hindrar
honom att passivt lyda attraktionen av en annan kropp
och falla ned på denna: han bibehåller sin egen rörelse,
som ej kan tillintetgöras, och glider omkring punkten,
som attraherar honom, likt en fjäril, som kunde tänkas
lyda attraktionen av en låga utan att sveda sig därpå.
För övrigt äro dessa rörelser, absolut talat, icke »snabba».
Visserligen löper, flyger, faller, rullar, rusar allt detta
genom tomrummet, men på sådana avstånd i förhållande
till varandra, att allt tyckes i vila! Om vi på en
cirkelrund skiva av Paris’ dimension ville upprita banorna
för de himlakroppar, vilkas avstånd hitintills blivit
uppmätta, så skulle den närmaste fixstjärnan vara belägen
2 kilometer från solen, om avståndet till jorden
bestämdes till i centimeter, då avståndet till Jupiter bleve 5
centimeter och till Neptunus 30. Stjärnan 61 i Svanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
