Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEXTONDE KAPITLET.
DEN LUFTKLÄDDA SJÄLEN.
Hon stod upprätt i sin kyska nakenhet med armarna
upplyfta till håret, vars mjuka och rika lockar hon snodde
ihop och sökte fästa ovanpå sin hjässa. Det var en
skönhet i sin ungdoms första fägring, en skönhet, som
ännu icke uppnått formernas fullständiga utbildning och
omfång, men som närmade sig dit, strålande i hela det
poetiska skimret av sin sjuttonde vår.
Barn av Venedig hade hon en lätt rosafärgad
karnation, som under sin genomskinlighet förrådde ett eldigt
och sjudande blod; ögonen strålade av en mystisk och
sinnesförvirrande glans, och de purpurröda, halvöppna,
svällande läpparna väckte redan tanke på frukten lika
mycket som på blomman.
Hon var underbart skön så, och om någon ny Paris
hade fått i uppdrag att bestämma priset, så vet jag icke,
huruvida han för hennes fötter skulle nedlagt behagets,
elegansens eller skönhetens pris, till den grad tycktes hon
sig förena den modärna retelsens levande tjuskraft med
den klassiska skönhetens lugna fullkomligheter.
Den mest tillfälliga, den mest oväntade slump hade fört
oss, målaren Falero och mig, framför henne. En
strålande eftermiddag förliden vår hade vi under en
promenad längs havsstranden passerat genom en av dessa
olivskogar med sitt dystra lövverk, som man anträffar
mellan Nizza och Monaco, och utan att vi lagt märke
därtill, hade vi kommit in på ett enskilt område, som låg
öppet åt stranden till. En pittoresk gångstig slingrade
sig upp mot kullen. Vi hade nyss passerat ovanför en
orangelund, vars gyllene frukter påminde om
Hesperidernas trädgård; luften var mättad med vällukter, himmelen
djupt mörkblå, och vi voro upptagna av ett samtal, vars
föremål var en parallel mellan konst och vetenskap, då
min kamrat, som plötsligt stannade liksom genom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
