Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urban Hjärne och häxprocesserna i Stockholm 1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den spänning och ofta upprepade skräck, stora och små,
men framförallt de senare, i dessa tider genomlefde, utöfvade
sin vanliga verkan ock gaf upphof åt en vida utbredd
epidemisk hysteri, hvarom vi i det följande närmare skola tala.
Dessförinnan vill jag dock antyda de karakteristiska dragen
af den suggestiva apparat, i hvilken stora och små indrogos.
Berättelserna om Blåkulla-färden äro med ringa variationer
desamma öfver hela landet från Småland ända till
Ångermanland, och traditionen hade sannolikt gömt dem i
folkmedvetandet sedan en obestämd forntid. Redan i en ransakning[1]
från slutet af 1500-talet angående »tre trollkonor i Sorala i
Hälsingland» omnämnes en detaljerad Blåkullafärd.
Anmärkningsvärdt är, att Blåkullasagan är en typisk svensk variant
af den förmenta häxsabbaten och förekommer sålunda aldrig
i de Skånska häxprocesser[2], som utspelades i Malmö på 15-
och 1600-talet.
I processerna på Karl XI:s tid upprepades städse samma
detaljer med oändlig enformighet, och den ihärdiga
upprepningen, de outtröttliga frågorna inför domstolen och
annorstädes hade gifvetvis en utomordentligt kraftig suggererande
verkan.
En Blåkullafärd tilldrog sig i korthet sålunda:
Trollpackan sticker en nål i väggen och slinker in i
stugan genom hålet. Nu anfäktas den sofvande och bedes
medfölja till gästabud. Barnen tagas ut ur sängen och sättas
på en lång stång, som häxan smörjer ur ett horn, hvilket satan
gifvit henne. Ibland begagnar häxan andra fordon, en ko, en
kalf, en get o. s. v. Stundom rider hon till och med vuxna
människor, hvilka efteråt uppvakna olustiga och rådbråkade.
Icke ens lärda och ansedda personer voro skyddade för
trollpackornas hänsynslösa fräckhet. Kapellanen Hendrik
Myrander i Stockholm och lektorn vid gymmasium i
Härnösand Jacobus Eurenius förmentes på detta skamlösa sätt
hafva missbrukats. Eurenii Blåkullafärd är så
kännetecknande för tidens öfvertro, att jag här i korthet meddelar
densamma, »Under det förfärliga trolldomsväsendet (i Norrland)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
