Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urban Hjärne och häxprocesserna i Stockholm 1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så ock att de deriempte ähro arglistige och lätteligen inclinera
till sqwaller, förwetenhet, vidskepelse, snartrogenhet och
egensinnighet — — — så voro de och i detta fall snarast i den
weffan brackte och hade altijden mäst att klaga, men till att
bekenna sanningen mera mootsträffwige — — —. Tvärtom
gåssarne, som både in numero et casu ringare wore, och aff
bemelte passioner mindre rördes, de voro till bekännelsen
willigare och lättare. Fast än någre bland de brotzligaste, som ville
stå på sin mening eller föregiffvande, de woro intet så wäl
som qvinfolken beslagne (förslagne) eller förmåtte medh sådan
arghet och list komma till rätta, uthan bleffwe genom
twetalighet snarare öffwertygade och till godh bekennelse brackte.»
Om olikheten i förstånd, lynnesart och uppfostran anför han
åtskilligt »De elake och arge woro hårdast i sina beskyllningar;
de frommare twertom mildare. De lättfärdige hade skamlösa
berättelser, de listige kunde bättre sätta ihop sina theses, och
då de intet hinte beswara alt medh fogh och sammannang, så
hette det, att Trollkonorna hade bundit igen ögonen på dem — —.
De enfaldige hade tokota infall, och de skvalleraktige kunde väl
deckta ihoop (hopdikta) en heel Crönika.»
Att barnen af envishet och en viss ambition framhärdade i
sina påståenden var enligt Hjärne »den hårdaste knut som
giffwit oss mäst att skaffa».
Beträffande barnens enstämmiga påståenden bör, säger
Hjärne, komma i betraktande »hvad deras grannar, som näst
wijdh waakstugorne hafva bott, weta berätta, nembl. att de
haffwa sig ihopgaddat och jemfört, hvad de den ena dagen
effter den andra skulle bekänna, förr än de kommo in för
rätten, så att de intet skulle beslås med tvetalighet. De
haffwa på allt sätt sökt att förstärcka sina partier genom flera
barns tillockande, hvilket de oförtrutne gjorde, löpandes kring i
alla gårdar från Södermalm till Östra och Westra Malmarna,
angiffwandes den ena effter den andra.»
Efterhand »växte sådana löperskors modh meer och meer
och berömde sig för den authoritet, att få beskylla hvem de
ville, och af hvilkas anklagande och befriande alla ärliga
matronor skulle dependera; de voro betrodda inför Rätten,
och de kunde taga liffvet aff den förnämsta frun i hela
staden; deras lust haar varit att hempnas (hamnas) på dem, de
hade gammal agg till, eller ock genom affwund antingen på
dem, som vore något rijkare än de eller något förnämare.»
I några korta svar på vissa invändningar (Objectionum brevis
solutio) affärdar Hjärne de inkast, som gjordes mot hans
uppfattning. Det var Gäflepojken och Lisbet Carlsdotter, »de
andras läremor» som »dirigerat wärcket och informerat barnen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
