Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den politiska ställningen och dess uppkomst. Öfversigt af MARCELLUS.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot hvarandra drogo i härnad, utan oftast små personliga
schismer som söndrade sinnena, kotterimanövrer, som
försöktes och som lyckades eller misslyckades. Såsom ett
undantag härifrån torde understundom ridderskapet och adeln
kunna betraktas, och orsaken härtill lärer fa sökas i de
mångahanda olika element, af hvilka detta första stånd var
bildadt och som icke rätt gjorde epitetet det »offentliga
ståndetD till en sanning. Det var först när ståndens
intressen kommo i konflikt med hvarandra, som det uppstod
en strid om principer, för hvilka partier bildade sig och
mätte sina krafter, och ur en sådan strid var det som
representationsfrågan med seger afgick. Borgare- och
bondestånden slogo sig här tillsammans i sin opposition mot de
båda andra stånden, men hufvudsakligen mot adelns och
presterskapets privilegier, och efter en lång kamp blef
segern deras.
Men detta förbund, som fört till seger, skulle vara af
kort varaktighet. Det var ett onaturligt förbund, ty de
båda bundsförvandterna egde för mycket olika intressen för
att icke, då det gälde att inhösta segerns frukter, konflikt
mellan de båda segrarne skulle uppstå. Otänkbart var, att det
stånd, som under den gamla representationens dagar
understundom trodde sig så mäktigt, att »hela Europa hade sina
blickar fästa på dess förhandlingar», skulle finna sig i den van«
mäktiga rol, som dess numeriska andel inom det nya
underhuset anvisade det. Helt visst var det i förhoppning att
i sin hand fånga den nya ledningen, som den gamla
liberalismen inom borgareståndet sa nitiskt arbetade på det nyas
seger. Men omöjligt var att begära, att det fjerde ståndet,
som under de märkliga decemberdagarne sett hela sin
diktan och traktan under de senaste "25 åren med en så
kolossal framgång krönas, skulle låta sig nöjas med den
anspråkslösa platsen att gå i de fordom så myndige
borgare-chefernes ledband. Det var en politisk kortsynthet utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
