Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rörelsen mot judarne i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de renaste och eldigaste svärmare jag har känt, och har
hos italienska jesuiter funnit själsfinhet och hjertegodhet.
»Jesuiter» i protestantisk mening, d. v. s. lömska hycklare,
voro de icke. Jesuiterna borde derför ha samma rätt att
lefva i landen som alla vi andra hafva. Jag har
personligen, när jag fått tillfälle dertill, alltid förfäktat denna
uppfattning, men den blef förnekad under kulturkampen. Dock
är det anmärkningsvärdt, att den ende medlem af
framstegspartiet, som röstade mot jesuiternas fördrifvande, var Franz
Duncker, som på mödernet härstammar från judar.
3. Jag har slutligen hört den anklagelsen mot judarne,
att de genom sin öfverdrifna lojalitet och sitt ifrande mot
socialismen hafva förtjent sitt öde, det nämligen, att
arbetareklassen är bragt i harnesk mot dem.
Här är nu först att anbringa ett stort frågetecken i
afseende på arbetareklassens stämning i denna sak. Det
sista störa massmötet af »Lohnarbeiter» här i Berlin (hvilka
vid ingången måste dokumentera sig som sådana genom
förevisning af sina papper) uttalade sig enstämmigt mot
juderörelsen, yttrade sin afsky för undantagslagar, sin
likgiltighet för de gamla tros- och rasfiendtligheterna, och
håg-kommo ändtligen med djup tacksamhet den omständigheten
att Johan Jacoby, den store demokraten, och Ferdinand
Lassalle, socialdemokratiens stiftare, båda hade varit judar.
Den man, som man egentligen åsyftar, när man gör judarne
ansvariga för någonting sådant som socialistlagen, är
Bam-berger. Jag för min del är principielt oense med denne
för öfrigt så anderike och lärorike författare i hans
synpunkter rörande socialismen. Jag anser hans ståndpunkt,
en ovilkorlig fordran på statens passivitet under den
allmänna konkurrensen, såsom en föråldrad princip, hvilken
ingen framtid har. Men hans öfvertygelse är i alla fall
varm och uppriktig, nästan fanatisk, och hvad har öfver
hufvud den saken, att hans föräldrar voro judar, att göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
