Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”Parlamentariska” kontroverser och hugskott från 1881 års riksdag. Afhandlade af MARCELLUS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pelare. Men om också icke i hvarje fråga intelligensen vill
uppträda på oppositionens sida, så är det dock en sjelfklar
sak, att den måste vara att finna på detta håll, då det gäller
»det politiska systemets riktning och karakter». Intelligensen
måste, derest den vill vara trogen sina föregåenden, i den
stora striden afgjordt ställa sig på motståndets sida gent
emot regeringens planer och funderingar, och för detta
ändamål är det för denna fraktion af oundgängligaste behof
på-kalladt att väl hålla samman samt söka vid hvarje tillfälle
befordra och befrämja sina syften. För detta måls nående
är ett tillvägagående af det slag, som vid utskottsvalen
visades, icke rätt lämpligt och kan icke befordra den stora
och från enskilda intressen fria uppgift, som åligger
intelligensen.
Vi hafva här nämnt något om regeringen och dess
parlamentariska ställning och vi rycka nu på fullt allvar den
stora frågan in på lifvet, huruvida den nuvarande konseljen
är att anse såsom en verklig parlamentarisk minister. Det
är klassiskt nog att se, huru från det nuvarande
ministeri-ella hållet detta påstås och förnekas allt efter
omständigheterna, allteftersom den förmenta parlamentariska
majoriteten hjelper till att understödja eller den förnekar sin
gemenskap med ministéren Posse. Vi skola en smula titta på
denna svenska parlamentarism. Redan af motionernas
beskaffenhet kunde alltför väl skönjas, alt vår parlamentarism
var alltför klassisk för att icke anses patenterad.
Landt-mannapartiet skulle ju vara denna ministers parlamentariska
underlag, och man hade ju sålunda att förvänta, att dess
ledande män skulle göra, hvad i deras förmåga kunde stå att
upprätthålla den politik, söm regeringen representerade. Men
till allmän förvåning har man ju fått se landtmannapartiets
mest betydande man, sjelfva vice talmannen i andra
kammaren, drifva jernvägspolitik på egen hand, utan att bekymra
sig om regeringen. Och icke nog härmed. I den motion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
