Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”Parlamentariska” kontroverser och hugskott från 1881 års riksdag. Afhandlade af MARCELLUS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligheter vid att bål]a till godo med de skjutslindringar, som
denna konselj föreslog, och den afslog på den tiden lika
käckt som nu alla anslag till nybyggnad åt flottan. Ja»
ställer man parlamentarismen på denna grund, då bafva vi
icke haft ondt om parlamentariska regeringar, men det är
också en parlamentarism som ingen annorstädes vunnit
burskap; vi hafva i så fall en specifik svensk sådan.
Det är en parlamentarism, der regeringspartiet håller
med regeringen, då den går dess ärenden, men eljest
vänder den ryggen. På andra ställen åter, exempelvis i
England, så är det visserligen sant, att ministrarne tagas ur
den herskande majoriteten i underhuset, men det förhåller
sig der så, att ministrarne innehafva och utöfva sin makt
på grund deraf, att de äro den allmänna meningens och
riksdagsmajoritetens ledare, ej dess tjenare, och en annan
sak är att icke förglömma, den nämligen, att den
representantförsamling, ur hvars majoritet den engelska ministéren
utgår, bildas af män, för hvilka representantkallet är en
hederspost och icke ett aflönadt allmänt uppdrag. Om
också icke i hvarje småsak denna majoritet som utgör den
styrande ministérens parlamentariska underlag, godkänner
de förslag, som komma från regeringen, så skulle dock
aldrig någonsin i en så vigtig fråga som den rörande
sjöförsvarets ställning ett så grundligt nederlag med jemnmod
bäras. Det är också visst och sant, att i England
regeringsmajoritetens enskilda individer och större fraktioner
måste uppoffra sin enskilda mening för att tillvägabringa
öfverensstämmelse mellan regeringen och majoriteten.
Mångfaldiga gånger måste denna majoritet för sämjans skull
uppoffra sina åsigter i ganska vigtiga frågor, för att stödja
och uppehålla en minister som i allmänhet har deras
förtroende.
Dylika offer af den egna meningen ingå icke i vår
nya svenska parlamentarism, och den förut citerade mini-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
