Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Fryxells barndomshem och deraf beroende drag i hans karakter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid de lyckligare lottade samhällsklasserna. Hvad han
verkat for folkundervisningen har blifvit i allmänhet betonadt
i minnesrunorna öfver honom; vi äro i tillfälle att anföra
några speciela fakta. Till skolpremier och böcker åt fattiga
skolbarn gaf han årliga anslag, och till befordran af nödiga
förberedande småbarnsskolor inom församlingen lemnade han
under en tid af öfver 20 år ett årligt anslag af 300
kronor. Liksom han vid fy Ida 82 år predikade i sina fyra
kyrkor, så bevistade han vid samma ålder skolexamina i
alla fyra socknarna, bland hvars många skolor (ensamt i
Sunne socken finnas 25) äfven upprättades en högre
folkskola, till hvars alumner hört bland andra tre n. v.
byggmästare som hafva sin verksamhet i hufvudstaden.
Ett arf från Frvxells barndomshem var den enkelhet
och anspråkslöshet i vanor, som oföränderligen gjorde sig
hos honom gällande, äfven sedan hans inkomster blifvit
mycket betydande. För ett tiotal af år sedan gaf
Göteborgs Handelstidnings »flygande korrespondent» (september
1871) en liflig skildring af ett besök i Anders Fryxells
landtliga bostad vid sjön Fry ken. »Vi närma oss Sunne»,
skrifver korrespondenten, »prestgården der Sveriges mest
kände historieskrifvare bor, der han i åratal hängifvit sig
åt sitt älsklings verk. Vi passera en grönklädd liten ö, se
framför oss Sunne på en höjd belägna hvitmålade kyrka,
se tvänne större prydliga bygnader. Så närma vi oss en
mindre rödmålad bygnad med hvita fönsterinfattningar, helt
och hållet omgifven af lummiga träd. Stället är beläget
o
med framsidan mot sjön. Ångaren glider sakta förbi; på
den gröna ängsvallen visar sig en äldre man; han
igenkän-nes af alla, hufvudena blottas och ett sakta rop ljuder från
alla läppar: det är professorn, det är doktorn, det är Anders
Fryxell! Och det var verkligen han, åldringen, som i
lif-vets sena höst med sitt silfvergråa hufvud och sin
vördnadsbjudande resliga gestalt helsade de förbifarande.»
Ur dagens krönika. II. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
