Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den religiösa partiställningen i Danmark. Af KARL GJELLERUP
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gyldene ord (i en inledning af utgifvaren till ett utdrag ur en
tysk teologisk skrift, som förmodligen gifver en vetenskaplig
»vederläggning» af den Darwin-Spencerska utvecklingsteorien):
»Man skall erkänna teologiens öfverlägsna ställning icke blott
fordom, utan äfven nu, såsom vetenskapernas drottning.» Huru
hafva icke alla våra små teologers Igertan klappat, när de läste
denna sats! Äfven jag är en smula fackman; äfven mitt hjerta
började klappa. Det var i synnerhet då jag läste denna sats,
som det gick u|?p för mig att domprosten Gude är framtidens
man. Icke sant! detta är dristigt. Hvad man nätt och jemnt
kan läsa sig till mellan de biskopliga raderna, hvad professorn
ännu icke vågar uttala, det utropar domprosten med en prisvärd
öppenhjertighet. Masken är fallen; man ser medeltidens spöke
sticka sin dödskalle fram.
Eller skulle jag hafva gått för långt genom att tala om
medeltiden? Det är icke mitt eget påfund. Jag glömmer aldrig,
huru jag under mitt första studentår på de filosofiska
föreläs-ningarna hörde professor Rasmus Nielsen utslunga de
fruktansvärda orden: »Att säga, att vi ännu hafva en teologi, och ätt
säga att vi äro midt j medeltiden, är ett och det samma.» Ja,
i sanning, det var fruktansvärda ord. Jag var då ännu en ung,
oskyldig teolog, och jag ville likväl så grufligt ogerna vara midt
i medeltiden. Och ännu i sin senaste skrift (»Almindelig
Viden-skabslaere» 1880) säger Kasmus Nielsen: »Hvar är då den högsta,
styrande vetenskapen? — Det skulle väl dock aldrig vara
teologien? Ja, antag att teologien med sin outranRakliga anderikedom,
uppväckt ur medeltida slummer och dogmatiskt pånyttfödd till
nytt lif i spekulationens dop, satte sig på kungastolen och började
sjunga homcriskt: »ouk agathon» etc. Det skulle vara en
upp-lifvande syn. — Samtliga vetenskaper skulle säkerligen bujga sig
djupt för den benådade, ’dock, väl att märka, på det
oundgängliga vilkor att den, i stället för att sjunga, i handling bevisade
att den bland alla vetenskaper verkligen är — den allra mest
vetenskapliga». — Vår högkyrkliga teologi håller sig ännu till
sången; den har en intagande röst.
Man ser att Sör§n Kierkegaard är icke alldeles spårlöst
försvunnen; han har i alla fall funnit sin »Enkelte». Men huru
går det hos det stora flertalet? Ack ja! »Öieblikket»* motsvarade
Sören Kierkegaards på sin tid ofantligt ryktbara flygskrift mot ståts
kyrkan. Reds anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
