Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den religiösa partiställningen i Danmark. Af KARL GJELLERUP
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spinozistiskt gudsbegrepp, den andre, ständigt jagad af en sju*
dande längtan efter konkret klarhet, såg småningom i allt
religiöst blott clen menskliga önskningens hallucination och fördes till
materialismens gräns; hvad ändtligen Baur beträffar, så är der
beständigt en dimma från den hegelska religionsfilosofien, hvilken
i hög grad tvetydiggör både hans odödlighets- och gudsbegrepp,
som i alla fall säkert icke mycket liknade de vanliga kristnas.
Annorlunda ställer sig saken emellertid, när talet är om
menniskor, hvilka naturen icke danat till tänkare; tanken har
hos dem hvarken kraft eller mod att rikta ett sönderbrytande
angrepp på den fasta väfnad af associationer af tankar och
känslor, hvilka ända från barnaåren spunnit sig kring dessa idéer
och kring sjelfva det kristna namnet, medan likväl många —
ja, i det mera bildade samhällslagret de flesta — hafva
anknytningspunkter för rationalismen. Alla* hafva punkter, der de
tvifla, de flesta punkter, der de förkasta. Här synes det alltså
att nyrationalismen borde få en rik skörd; man skulle tro, att
den här borde komma ett allmänt behof till mötes. Under en
normal utveckling måste samma utvecklingsfaser, som individen
genomgår, finnas] i samhället. Nu är förhållandet i vårt
samhälle det, att der finnes ortodoxi och fritänkeri, men ingen
rationalism. Men i individen är förhållandet det, att ingen
utvecklar sig från ortodoxi till fritänkeri, utan att vid en viss
tidpunkt vara rationalist. — Hvad är orsaken till denna brist
på parallelism?
Orsaken kan icke vara någon annan än slöhet ocK
maklighet, och derför har jag dröjt utförligt vid ett parti, som
lyser med sin frånvaro, emedan just dess tystnad ropar emot vårt
religiösa lif. Men oaktadt hr Larsen sålunda är hänvisad till
att hålla föredrag for sig sjelf och korrespondera med sig sjelf,
har han dock icke uppgifvit hoppet: »Jag äflas icke att vinna
anhängare; jag har kraft att stå allena. Allt emellanåt qväder
jag min visa. Låt nu menniskor blott håna eller tiga; på
höstens slask och vinterns barskhet följer vårens friska rikedom*.
Äfven om jag icke skulle upplefva det, är jag viss på att det
kommer en dag, då skogen genljuder af fågelqvitter, en dag,
då » det eviga evangelium" i sin friborna skepnad får en plats
hos Danmarks folk och kyrka» (»Död og Udödelighed», slutet).
Katolicismen har under den senare tiden genom en
verksam propaganda fått en viss utbredning, i synnerhet i de ad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>