Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra konstförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordspråk, men sant är det och lämpar sig helt och hållet
på närvarande fall.
Hvems är felet? I första hand ingen annan än
kungens. Oskar den andre är en upplyst och bildad furste och
måste derför redan för lång tid sedan hafva insett, att den
teaterstyrelse som kom till makten 1866 icke motsvarade
anspråken på en god teaterledning. Om han likväl
framhärdat i att låta den styrelsen sitta qvar, till och med mot
direktörens egen vilja, ty det är bekant, att hr af Edholm
redan vid ett par tillfällen på det allvarligaste anhållit om
sitt entledigande, så måste felet väl tillräknas kungen sjelf.
Det finnes nog många som inse detta, och jag gör
sannerligen icke anspråk på att först hafva uttalat det inom den
allmänna meningen; men bland kungens omgifning finnes
det kanske icke någon som vågar säga honom det och må
hända ej heller någon som icke tycker det vara opassande
eller till och med vanvördigt att uttala det offentligt. En
kung kan göra anspråk på att föras bak om ljuset. De äkta
konungsliga anse sig icke böra tala sanning inför herskaren.
Alla verkliga teatervänner hafva redan länge fordrat,
att den af staten understödda teatern icke skulle vara en
hofinrättning, utan en konstanstalt under statens egen vård,
lika väl som nationalmuseum och andra kulturinrättningar.
Nu har kungen, i dåligt lynne, såsom det tyckes, skilt sig
från teatern och kastat honom i armarne på
finansdepartementet. Det var just icke så man hade önskat se saken
afgjord, ty så mycket man än önskar att teatern må hafva
goda finanser, trodde man dock, att hulturändamälet skulle
vara det som i främsta rummet borde hågkommas och att
derför landets förnämsta scen borde höra under det
departement som skall vaka öfver de andliga intressenas
tillvaratagande. Men i brist på bättre är det dock alltid ett
framsteg, att teatern skiljes från hofvet och göres till en
rege-ringsangelägenhet med ordentlig föredragning i statsrådet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
