Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Våra konstförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
franska .revolutionen», så behöfver man blott läsa Lomenie’s
*
bekanta bok, »Beaumarchais et son temps», för att genom
de der framlagda, tillräckligt öfvertygande bevisen finna,
att Figaro icke var någon annan än Beaumarchais sjelf,
och han var sannerligen icke någon apostel med allvar och
öfver tygelse, utan en qvick och öfverdådig äfventyrare, som
försökt sig på en mängd olika foretag, genomgått vidriga
öden, varit utsatt för många oförrätter och deröfver kände
sig förargad, knapt mer än förargad, och lät sin förargelse
bryta ut i af gapskratt åtföljda stickord och bitande, men
icke mördande skämt. Om det skämtet sedermera gjorde
sitt till* for att framkalla utbrottet af en omhvälfning,
hvilken hade sin orsak i långt djupare forhållanden och som
kommit äfven om Beaumarchais aldrig funnits till, så var
detta blott ett bevis på att författaren var en sann realist,
som grep midt in i lifvet omkring sig, men att det var
just detta lif sjelft som orsakade revolutionen. Om denna
viste Beaumarchais då ännu ingenting.
Någon har sagt, Villemain vill jag minnas, att
Beaumarchais satte utanskrifterna på de bref, hvilkas innehåll
Voltaire, Montesquieu och Diderot hade skrifvit, och det
är kanske sant, ty först då kommo dessa bref adressaterne
riktigt till handa, men ej heller Voljtaire och de öfriga hade
skrifvit annat än hvad som redan förut fans i verkligheten.
Figaro var således icke någön som »gjorde i revolution»,
utan bör framställas som ett fullkomligt orefiekteradtoch
omedvetet uttryck af hvad som då rörde sig på botten i samhället,
för öfrigt en näsvis upptågsmakare, som dock aldrig glömde
egna ördelar. Jag vill visst icke säga, att hr Almlöfs
framställning helt och hållet saknar detta näsvisa upptågsmakeri
och denna glada, men egennyttiga framfusighet, som
kännetecknar den verklige Figaro, men det kommer ej nog fram.
Det är, for att tala på teaterspråk, ej tillräcklig abandon
i hans spel, och frånvaron deraf, som ovedersägligt är ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:29:11 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1881/0307.html
