Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nuvarande politiska ställningen i Danmark. Af A. Cantor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förloradt; ett par personer nekade att betala skatt. Så
trädde riksdagen tillsammans på hösten 1877, Berg stod
fast vid att åter afslå finanslagen, för att tvinga regeringen
att utfärda nya provisorier, till dess folk och regering blefvo
lika trötta af att stå utanför lagen; Holstein-Ledreborg
förklarade, att då Berg, som på ett möte under sommaren hade
uttalat sig mot skattevägran, icke vågade draga ut
konse-qvenserna, så skulle man icke heller afslå finanslagen; slutet
blef, att Holsteins vensterafdelning — de moderate —
tillsammans med högern den 8 November 1877 beviljade en
finanslag, medan Bergs grupp — de radikale — röstade emot
en sådan. Från den dagen började oenigheten, hvilken snart
blef så stor, att den förenade venstern gick i två stycken,
af hvilka det ena bekämpar det andra nästan med fanatism.
Denna ställning fortfar ännu; för ögonblicket hafva vi .
alltså tre partier: högern, radikalismen och moderationen.
Och högern består till på köpet egentligen af två
partier: godsegarne och de nationalliberale. De
nationallibe-rale vilja nog gerna påminna, att det var ingen annan än
deras parti, »som skaffade landet friheten». Detta är nu
ingalunda så ovilkorligt sant, deras verksamhet för
grundlagen af 1849 har blifvit starkt öfverskattad, men
förtjen-ster hafva de från den tiden, det må man icke neka. Desto
sorgligare är det, att deras verksamhet nu blott går ut på
att underminera deras eget verk. Men de kämpade sig fram
till makten, och så länge de hade den, svärmade de för
frihet ända intill radikalism och hyllade parlamentarismen vida
utöfver det rimligas gränser: Ploug fordrade sålunda, att
konungen skulle välja sin hofuppvaktning ur parlamentarisk
synpunkt! Men så snart de andra samhällslagren kommo
upp och i kraft af grundlagen fordrade frihetens
konseqven-ser utsträckta till sig, förändrades signalerna, och de
nationalliberale satte nu punkt för sin frihetsträngtan. Detta
uppträdande bragte dem i minoritet, och knappast hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
