Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett manuskript från Baden. Öfverlemnadt med anledning af förmälningshögtidligheterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
existerade. Derfor kunde Gustaf Adolfs hus omöjligt ut’
sättas för vådorna af brottsliga konspirationer.
Baronen var synbarligen rörd, då han yttrade detta.
Han skådade med hemlighetsfull min ned i bålen, der ännu
några droppar betäckte den vackert målade botten.
Blicken tycktes söka en djup hemlighets uppdagande, i dessa
gyllene droppad. Då v. Bensheim åter lyfte hufvudet och
såg på sitt sällskap, var hans uttryck inspireradt. Han såg
icke ut som vanligt, en högdragen, ofta häftig och mindre
um-gängessam man, utan visade nu ett ädelt uttryck med
spiri-tuel ingifvelse. Han lät i inspirationens ögonblick undfalla
sig ord som han troligtvis aldrig yttrat åt någon annan och
som F. derför åtminstone efter den stunden aldrig glömde.
Hän talade om sin egen kallelse, om sin uppgift att skydda
det -svenska kungahuset, men framför allt den svenska
drottningen. Det uppdraget hacle försynen gifvit honom, men
genom markgrefvinnan eller rättare arffurstinnan — ty
mark-grefve blef aldrig hennes gemål — Amalia Fredrikas man, då
dennes dotter skulle lemna sitt barndomshem för att blifva
ett främmande folks drottning.
Arffurstinnan tycktes, efter hvad v. Bensheim
försäkrade, icke hafva riktigt lugnt samvete, så vida man får
nyttja ett slikt uttryck om en furstlig personnage, emedan
hon assisterat markgrefven i dennes bemödanden att ur
prinsessan Fredrikas unga hjerta utplåna en tidig kärlek.
Baronen beskref, icke utan en anstrykning af jalousie, fastän
inom de undersåtliga känslornas begränsade område, huru
den unga, charmanta prinsessan förälskat sig i Henri de
Bourbon, hertig af Enghien, den siste af den berömda
Condé-ätten, en ung, intagande furste, som revolutionen fördrifvit
från Frankrike och hvilken funnit ett gästvänligt
bemötande vid hofvet i Karlsruhe.
Denna kärlek kunde dock icke få utveckla sig, enär
försynen kallat vasaättlingen till vasatronen, men den unga
Ur Dagens krönika. IV. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
