Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett manuskript från Baden. Öfverlemnadt med anledning af förmälningshögtidligheterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rundt omkring. Slutligen lyckades det baron v. Bensbeimy
hvilken under några dagar varit försvunnen, men
återkommit, att bana sig väg till hennes majestät, detta dock
endast genom sin goda bekantskap med hertigen af
Södermanland. Denne hade befalt, att ingen skulle fa tillträde
till de kungliga mer än de som hade hans uttryckliga
tillåtelse.
Baronen kom tillbaka till hufvudstaden, och en afton:
var han närvarande vid en sammankomst hos fru X. Denna
hade icke kunnat uträtta något hos drottningen, hvarken
före eller efter revolutionen och likväl borde hennes
majestät hafva funnit att fru X:s förutsägelser inträffat till
punkt och pricka. F. hade dock åter kommit till nåder
hos den älskvärda sierskan. Hvad som vållat hennes
ovänlighet mot honom fick han aldrig veta, men han förestälde
sig sjelf, att hon kanske haft någon uppenbarelse, hvilken
visat honom som en af orsakerna till det kungliga husets
olycka, något som hans eget samvete förebrådde honom,
emedan han lefvat midt uppe bland konspiratörerne och
likväl icke gjort hvad hvar och en trogen undersåte borde
hafva gjort — angifvit stämplingarna. Orsaken hvarför fru
X. åter visade sig vänlig, fick han ej heller veta.
Hvad som beslöts hos frn X. den aftonen har F. aldrig
omtalat -— en ed band hans tunga, sade han — och i hans
papper fans ej heller ~något som derom kunde lemna
upplysning. Så mycket vet man dock, att om de få som voro
kungahuset tillgifna blott funnit medel att föra hennes
majestät och kronprinsen till Stockholm, hade en
kontra-revo-lution der utbrutit. Att F. gjorde hvad i hans förmåga
stod, har han ofta försäkrat. Men ^vännerna voro
sannolikt allt för ljumma eller allt för fega. Den ständigt
omby tlige Liungfelt, på hvilken mången litade mer än han
t m
förtjente och af hvars rikedom man väntat så mycket, när
det gälde ått för kontanter värfva handfast folk, reste hals-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
