Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier öfver Gambetta. Iakttagelser på ort och ställe af en svensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
valkretsen ond blod, men ännu mer ökades oviljen, då det
blif-vit bekant på hvad sätt korten utdelats. Lokalen kunde endast
rymma 1,500 personer. Gambetta hade sjelf förbehållit sig 500
biljetter; de återstående utdelades bland hans närmaste vänner.
En hel armé af stadssergeanter hade sammandragits till
ordningens upprätthållande, och desse slogo en tät kedja omkring
möteslokalen, i hvilken endast den, som på vederbörligt sätt
dokumenterade sig, blef insläppt.
En ofantlig menniskomassa samlade sig under loppet af
aftonen framför Elysée-Menilmantant och man märkte tydligt, att
stämningen bland densamma icke var den bästa. »Mannen med
lyktan», Henri Rochefort, och flere af hans meningsfränder
fra-terniserade hjertligt med blusmännen från Belleville och eggade
dem med väl afpassade meddelanden och «fraser. En nervös oro
skalf genom hela den väldiga hopen, och det var klart att en
stormande opinionsyttring förbereddes till det ögonblick, då
Gambetta skulle visa sig. Men Gambetta syntes icke till. Han hade
föredragit att fara en bakgata, och inkom på detta sätt i
möteslokalen, der han mottogs af sina trognes lifliga bifallsyttringar.
Men jublet der inne gaf signalen till ett frenetiskt oväsen
på gatan. Hopen, förbittrad öfver att vara dragen vid »näsan,
hvisslade och tjöt ursinnigt och gaf sin harm luft i lidelsefulla
utrop och smädelser. Ned med den enögde från Cahors! ropade
en; till Numea med opportunisterne! tjöt en annan, och
samtidigt trängde folkhopen våldsamt in på polismännen, som hade
all möda i verlden att hålla stånd. Och nu följde ett
infernaliskt oväsen. Man sjöng smädevisor, hurrade för Gam bettas
intransigente motkandidater, hvisslade, skrek och begick alla de
excesser, man i ett fritt land kan tillåta sig utan fara att komma
i kollision med lagen och rättvisan.
Trots all försigtighet hade emellertid några getter lyckats
slinka in i salen tillsammans med fårens fromma skara. Då
den första bifallsstormen lagt sig, frågade en impertinent stämma:
»Hvarför infann ni er icke för två år sedan?» — »Derför att
ingen derom anmodade mig», svarade Gambetta.
»Jag kommer ej heller nu», fortsatte han, »till följd af några
personliga hänsyn, utan af önskan att tjena fäderneslandet och
mina medborgare.» *
»Ni är icke någon medborgare!» utropade en af de
närvarande, och detta afbrott blef signalen till ett larm, som räckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
