Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier öfver Gambetta. Iakttagelser på ort och ställe af en svensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
männen i båda kretsarne. Flertalet bade nu gillat bans
handlingssätt och dermed var han nöjd. Det skulle vara utan
praktiskt resultat att vidhålla kandidaturen i andra kretsen.
Han antog nu uppdraget att vara deputerad för första, och
önskade lifligt att medborgarne inom den andra måtte med sitt
val falla på någon, som vore fullt hängifven fäderneslandets
heliga sak och för det allmännas bästa visste att bortse från alla
personliga intressen.
Gambetta hade sålunda gått med seger ur striden mot de
revolutionära elementen i Belleville, men det låter sig ej
bestridas, att det för honom var en Pyrrhusseger, liksom det är
troligt att han ej ännu en gång velat utsätta sig för risken af en
sådan. Dock detta kan endast ega sin tillämpning om och i
hvad nämnda förstad beträffar. Inom landet i sin helhet hade
han så afgjorda sympatier, att både vänner och motståndare nu
i honom sågo situationens herre.
Af allt att döma, hade regeringen troget vidhållit sin
af-sigt att låta valen försiggå i full frihet, men detta oaktadt
råkade han ut för en rätt bitter kritik, med anledning af en
tydligen i dagen trädande brist på sjelfständigbet och fasthet.
Tidningen National angrep med skarpa vapen ministrarne Cazot,
Farre, Magnin och Constans, bvilka alla syntes bafva böjt sig
under Gambettas välde. Jules Ferry erhöll också till lifs bittra
piller för sin öfvergång på kammarpresidentens sida.
Mer än sextio omval måste ega rum och dessa företogos
den 4 september. Det visade sig då, att Gambettas parti
vunnit en afgörande seger. Bonapartisterne hade svårast fått sitta
emellan, legitimisterne voro försvagade och radikalismen med
dess utväxt, »de oförsonlige», hade jemväl lidit ej så ringa
af-bräck. Republiken hade med få ord aldrig synts fastare rotad i
folkmedvetandet än just efter dessa val, hvilka utan tvifvel af
det allmänna tänkesättet i landet gaf ett tillförlitligt nttryck.
Gambetta hade nu hunnit en sådan ståndpunkt att det blott
och bart syntes bero på honom sjelf att taga högsta ledningen
af landets angelägenheter om hand. Det ansågs också redan
vid denna tid fullt säkert, att ban skulle komma att efterträda
Jules Ferry såsom ministerpresident, och dessa antaganden vunno
med hvarje dag allt mer stadga. Det dröjde ej länge innan
man upprepade gånger hörde berättas, att det gamla kabinettet
inlemnat sin afskedsansökan samt att presidenten Grévy upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
