Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - En fråga för dagen: Klassicitet eller modern bildning - 1. Ett uttalande af Th. H. Huxley, återgifvet för Dagens krönika af Christian Lovén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
praktiska männen — ty sä fruktansvärda de än voro för
trettio år sedan, är jag ej rätt säker på, om icke den rena
rasen nu är alldeles utrotad. Också kan man verkligen
säga, att de, åtminstone hvad argumenter beträffar, hafva
varit utsatta för en sådan feu d’enfer, att det skulle vara
ett underverk, om någon af dem undkommit. Men jag har
iakttagit, attgden typiske, praktiske mannen har en oväntad
likhet med en af Miltons englar. Hans andliga sår, sådana
som slås med logikens vapen, kunna vara så djupa som en
brunn och så vida som en kyrkdörr, utan att han ändå är
en bit sämre för det, så när som möjligen på några
droppar blodvar af himmelskt eller annat slag. Derför vill jag,
äfven för det fall några af dessa slags motståndare
händelsevis ännu skulle vara i lifvet, icke öda tid på ett
fruktlöst upprepande af bevisningen för vetenskapens praktiska
värde; men då jag vet, att en liknelse stundom kan borra
sig in, der slutledningar icke förmå bana sig väg, tillåter jag
mig att berätta en liten historia till deras begrundande.
Det var en gång i tiden en gosse, som utan att hafva
något annat att stödja sig på än sin egen kraftiga natur,
kastadés in i den tätaste striden för tillvaron midt ibland
en stor industriel befolknig. Han tyckes hafva haft en svår
kamp, efter som hela hans disponibla förmögenhet, då han
var i en ålder af trettio år, icke uppgick till mer än 20 p.
st. Icke dess mindre lemnade hans medelålder, genom en
ovanlig framgång, slående bevis för, att han förstod de
praktiska problem,, han på ett så hårdhändt sätt blifvit
kallad’ att lösa.
Till slut, då hjelten i min berättelse uppnått
ålderdomen med dess väl förtjenta omgifning af “heder och
talrika vänner“, företog han sig att tänka på dem, som hade
att börja sitt lif på samma sätt, som han det gjort, och
huru han skulle kunna räcka dem en hjelpsam hand.
Efter långt och ifrigt eftertänkande kunde denne
framgångsrike, praktiske affärsman icke finna på någonting bättre
än att bereda dem medel att erhålla — “sund, vidsträckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
