Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - En fråga för dagen: Klassicitet eller modern bildning - 2. De klassiska språken och skolan, af Isidor Flodström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka man efter hvarjehanda afvikelsei flerfaldiga gånger
sett sig nödsakad att återvända. Skolbildningen i den
omfattning, hvari vi nu förstå detta ord, var fördelad på
trivialskolan och gymnasium, hvardera omfattande fyra klasser.
Dessutom fans vid trivialskolan en särskild classis
scriba-rum, ett slags borgarskola för den lägre borgerliga
bildningen, beräknad för deras behof, som måste åtnöja sig med
minsta nödvändiga mått af boklig kunskap. För inträde i
denna klass erfordrades dock att hafva genomgått
trivialskolans första klass. Undervisningen i trivialskolan och
gymnasium var koncentrerad på studiet af de klassiska språken,
af hvilka latinet inträdde i första klassen, grekiskan i tredje.
I hvilken utsträckning dessa språk studerades kan man inse
deraf, att redan i trivialskolan klassiska arbeten lästes, hvarom
mången nutidens filosofie doktor knappast eger kännedom.
Med undantag af modersmål och kristendom behandlades
öfriga läroämnen mera såsom bisaker.
Målet för den undervisning, som i dessa läroanstalter
meddelades, kan man bestämma såsom högre humanistisk
bildning. Man har ofta påstått, att den tidens skolor och
gymnasier voro uteslutande prestbildningsanstalter, och
såsom stöd för detta påstående anfört det stora utrymme, som
blifvit tillmätt de teologiska disciplinerna och deras
hjelp-vetenskaper. Men man måste betänka, att tidens anda i
allmänhet låg åt detta håll. Krigare och statsmän satte en
ära i att vara grundlärda teologer och togo gerna aktiv del
lunda de principer än i många afseenden voro, på hvilka
1649 års skolstadga var bygd, får man dock ursäkta, att
den stora allmänheten icke insåg detta, och redan snart
förspordes klagomål öfver skolans inrättning, hufvudsakligen
gående ut derpå, att skolan endast vore |n
prestbildnings-anstalt. Det är behofvet af en högre borgerlig bildning som
här talar, och missbelåtenheten innebär äfven en protest
mot den ensidiga humanistiska riktning, som gifvits
undervisningen genom de klassiska språkens snart sagdt uteslu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
