Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - En fråga för dagen: Klassicitet eller modern bildning - 2. De klassiska språken och skolan, af Isidor Flodström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
tager ock det tillbakaskjutande af’de grekiska och latinska
språken äfven på den klassiska linien, hvilket sedermera
allt-jemt fortgått.
Det är svårt’ att få rätt klart för sig, hvad som
egentligen varit bestämmande vid den nya organisationen. Om
någon princip kan ej gerna här blifva tal, såvida man ej
såsom sådan får anse den i denna skolordning
framträdande tanken på- förenligheten af borgerlig och humanistisk
bildning. Den s. k. stora uppfostringskomitén af 1825, hvars
år 1828 afgifna betänkande ligger till grund för den vidtagna
reformen, angifver också sjelf sitt förslag endast såsom ett
öfvergångsförslag, innebärande fröet till betydligare
förbättringar i framtiden. — På nog lösa grunder hade denna
komité kommit till den åsigt, att apologistskolorna ej
upp-uppfylde sitt ändamål, och att de vore ett oegentligt
mellanting mellan folkskolor och vetenskapliga läroverk. Af
denna orsak borde de sammanslås med lärdomsskolan till
ett läroverk med två bildningslinier, den ena med, den andra
utan klassiska språk; på båda linierna skulle realkunskaper
(bland hvilka riktigt nog historia inräknades) drifvas lika.
I den nya “realliniens“ uppkomst torde man sålunda kunna
spåra ett behof att med den borgerliga bildningen kunna
förena en högre humanistisk bildning än den
apologistsko-lan erbjöd, ett behof, som särskildt kändes af dem, hvilka
väl hade valt de praktiska yrkena till lefnadsbana, men som
ej af omständigheterna tvingades att inskränka tiden för sin
uppfostran till det minsta möjliga. Och att de döda språken
så småningom blifvit undanträngda, är ej så märkvärdigt,
dä man besinnar den allt större betydelse, som
naturvetenskaperna genom en mera rationell behandling vunnit äfven
för den rent humanistiska bildningen, i följd hvaraf dessa
vetenskapers anspråk ej längre kunde tillbakavisas. Man
kände, att den humanism, som genom en på klassiska
språkstudier koncentrerad undervisning kunde vinnas, ej var
tillfredsställande för vår tids fordringar. — Måhända hade ock
den alltför abstrakta riktning, som undervisningen tagit på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
