Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Medaljonger och statyetter. 1. Gambetta, af A. Cantor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gerna vilja se den lille advokaten från Quartier latin“. Och
under förhandlingarne fixerade sedan hertigen oafbrutet uden
lille advokaten.“ Det hade blott kostat Gambetta ett ord,
och man skulle förevisat honom vid kejsarhofvet. Men han
hade då också blifvit glömd, innan kejsaren jagades bort.
Han hänförde studenterna genom sin vältalighet, och
utifrån deras lag strömmade hans berömmelse till allt
vidare kretsar. Så var det Baudin-processen kom. Delescluze
blef anklagad, derför att han velat resa ett minnesmärke
för den deputerade Baudin, som föll under sitt motstånd
mot statskuppen af 2 december. Gambetta blef Delescluzes
defensor. “Om du icke försvarar mig sålunda, att du blir
arresterad under föredraget, är jag icke nöjd“, hade
Delescluze sagt. Gambetta blef väl icke arresterad, men
Delescluze hade ingen grund att vara missnöjd. Gambetta
hänförde domstolen genom sin vältalighet. Skoningslöst och
med mäktigt patos skildrade han kejsardömet, dess brottsliga
upprinnelse, dess tilltagande kraftlöshet.
“Alla andra regeringar“, sade han, “ha firat den dag då
de kommit till makten. Men kejsardömet följer icke denna
plägsed. Hvarför? Derför att den icke törs fira den dag,
då Napoleon III nådde makten med en hand full förbrytare,
sådana Catilina samlade omkring sig.“
Som en våldsam ström brusade orden fram öfver hans
läppar, då plötsligen händelsen spelade honom ett spratt.
Under hans lifliga gestikulation gled advokattalaren åt sidan,
man såg en underlig, brokig vest, som var något för kori,
och mellan den och benklädema stack skjortan fram. Han
stod ansigte mot ansigte med de lättrörliga, till skratt
färdiga fransmännen, men icke en enda drog på smilbandet,
man hängde vid hans läppar och glömde allting annat. Då
allmänna åklagaren i sin förlägenhet ingenting annat visste,
än att rycka på axlarne, dundrade Gambetta emot honom:
"Ni rycker på axlarne; ert hån är mig lika likgiltigt som
ert hot. Ni kan förfölja oss, men äran och modet kan ni
icke beröfva oss.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
