Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Medaljonger och statyetter. 1. Gambetta, af A. Cantor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bief församlingens ledare, sedermera republikens president,
icke derför att han var behaglig för flertalet, utan derför
att han var den enda auktoriteten, den ende som kunde
be-herska krisen. Han afslöt freden, han befriade territoriet
från fienden, och då han hade gjort det, störtade man
honom. Den nyare historien har intet motstycke härtill i låg
uselhet. Den 17 februari 1873 meddelades det
nationalförsamlingen, att inom september månads utgång skulle de fem
milliarderna vara betalta och landet befriadt från fienden;
den 24 maj störtade man honom med 16 rösters majoritet
genom att uppmana honom till att bilda en mera
konservativ ministère. Men för de bästa i Frankrike fortfor han att
till sin död stå som den bäste. Då den mest reaktionäre
medlemmen af den reaktionära regeringen af 16 maj 1877,
Fourtou, en dag i ett tal sökte upphöja Mac Mahon på
bekostnad af Thiers — som, ifrigt skrifvande, ej syntes fåsta
sig vid angreppet af denna politiska dagslända — genom
att säga: “Mac Mahon är territoriets befriare“, då reste
Gambetta sig upp, pekade bort emot Thiers och sade med
sin väldiga röst: “Nej, det är han“. Och alla de
republikanska deputerade ilade bort till Thiers, Fourtou nödgades
göra ett uppehåll, medan så många lemnade sina platser
för att tacka den gamle patrioten. Thiers förstod ett
ögonblick icke situationen, derpå log han med tårar i ögonen.
Den dagen uppvägde säkert många af hans svikna
förhoppningar.
I början hade Gambetta icke mycket inflytande i
församlingen, men han hade det desto mera hos folket. Och
i känslan af, att det var nödvändigt att bearbeta folket, för
att icke den reaktionära nationalförsamlingen skulle försöka
sig på en statskupp, höll han under åren efter kriget det
ena mötet efter det andra, alltjemt energisk, verksam,
agiterande. Det var på ett af dessa möten, i Grenoble, han
talade om “de nya samhällslagren“, som skulle till makten.
“Jag anar det, och jag förutsäger det“ — yttrade han —
“de skola komma, de nya sociala lagren, uppståndna genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
