Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Gammalt och nytt inom literaturen - 2. August-Strindberg. En studie af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och nn jag vinkar min lycka på färden
Ät djerfve seglarn, som ej ville lyss
Till honom, som förliste der ute nyss!
Styr högt mot vinden, rätt ut på fjärden,
Dit bort mot målet, dit du vill så gerna:
Du faller dock af, som vi gjorde alla,
Om ock ditt märke du tar på en stjerna,
Ty himlens stjernor ju också falla.”
Det har varit ett lifsproblem för Strindberg detta: kan
en menniska lefva för annat än den lumpna daglönen? är
det möjligt att sätta sig ett mål och nå det? är det
tänkbart att vinna — icke Aladdins lampa eller Fortunati pung
— utan simpelt och enkelt kraften att fasthålla och förfakta,
hvad man lefvande tror på? Samt detta — har man kanske
rätt, att när arbetsförsöken strandat, lägga armarne i kors,
draga sig undan från lifvet och se på? Erfarenheten har i
Strindbergs mun lagt ett bittert svar. Men allt är vunnet,
så länge den svarande ej är tillfreds med negationen. Och
Strindberg låter ej förgäfves Borg skrifva om Falk: “Han
kommer igen endera dagen, det är säkert. Ingen vet, hvax
man har honom.“ — Det är detta, man så ofta glömmer,
när man förebrår Strindberg och andra deras pessimism,
deras brist på positivt innehåll, och hvad det nu heter allt.
En energisk protest, om den är aldrig så bitter, aldrig så
skärande, tyder dock på mera lifskraft, än om man söker
glömma, att lifvet har en frånsida, sättet må sedan vara
hvilket som helst —
Falk har lemnat sina olika befattningar som extra
ordinarie i diverse verk, man får veta det redan i början pä
boken, och han har beslutat att blifva literatör. Han vill
föra de fattiges och förtrycktes talan, säger han. För öfrigt
visar han, liksom den unge Renhjelm, hvilken vill bli en
stor konstnär, en högst anmärkningsvärd obekantskap med
verlden. Man har sagt, att bokens komposition är lös, och
detv må gerna vara sant. Det förringar här egentligen icke
dess värde. Ty allt, som skildras, är nog så till vida till
för sin egen skull, som förf. haft intresse af att teckna just
Ur dagens Krönika. III. 1. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
