Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Gammalt och nytt inom literaturen - 2. August-Strindberg. En studie af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dramat har kommit till allmänheten i två
omarbetningar, en på prosa, den äldre, som dock var den, hvilken
blef antagen till spelning, en omarbetad, delvis på vers, som
försedd med ett efterspel utkom i bokform, blef föga läst
och förlåtligt nog äfven föga förstådd.
Jag säger förlåtligt nog och skall längre fram vid
påpekandet af skiljaktigheten mellan de båda upplagorna söka
motivera detta.
På ett egendomligt sätt har Strindberg begagnat sig
af den historiska omklädnaden för att få rum för de tankar,
han ville tolka. Men trots ett och annat faktiskt våld mot de
historiska händelserna, har han dock gifvit oss en bild af
reformationstiden, man får verkligen en idé om denna orofylda
jäsningsperiod i och genom dikten. Ett och annat faktum må
vara något godtyckligt behandladt, men de principer, som
då stredo om herraväldet öfver verlden, som ännu strida, och
som kanske alltid skola strida derom, blifva lefvande för oss
i och genom sina kraftfullt framstälda representanter.
Det djerfvaste greppet är, att Strindberg utfylt en lucka
i uppfattningen af Olaus Petris karakter. Hypotesen är ej
bekräftad af den historiska forskningen, må så vara, men
den har åtminstone den förtjensten att gifva en förklaring,
öfver hvad den vill förklara. Jag menar här Mäster Olofs
bekanta förhållande till den mot Gustaf föranstaltade
sammansvärjningen. Motivet härtill finnes i den ypperliga scen
i tredje akten, der adelsmannen delgifver Olof Vesterås
riksdagsbeslut och talar om de olika punkterna i beslutet,
förbindelse att straffa uppror, rätt för konungen, rätt för adeln
etc. etc. För hvarje punkt svarar Olof med ett secundo!
tertio! qvarto! som med stigande spänning visar, att han
finner reformationens sak förvandlad till en
penningspekulation.
Olof.
Intet vidare!
Adelsmannen.
Jo, se’n komma litet småsaker. Men det är inte af synnerlig vigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
