Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Ur ”Nytt vin på gamla flaskor”, af August Strindberg - 1. Lokes smädelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Midgårdsormen, verldsförstörarn
Rasslar då med fjellig kropp,
Stjerten rörs af verldsförgörarn
Ner vid Wolgas vilda lopp.
Och det prasslar och det brakar
I Wolchonskyskogens snår,
Och i Pyrenées det knakar,
Der hans buk i ringlar slår.
Men med bröstet argt han piskar
Seine, en gammal helig flod,
Från hvars stränder än det hviskar
Om förlossning och om blod.
Dock hvar ormen hufv’et döljer,
Fege gudar, frågen I.
Framtid evigt nutid följer,
Svaret skall er forntid bli.
Ty när han sitt hufvud reser,
Gudar, då är tiden all,
Hören I då ormen hväser,
Svårt är ej att spå ert fall!
Då går branden öfver verlden,
Bränner allt som brännas bör,
Skedar guldet ifrån flärden,
Men hvad léfva skall ej dör.
Och den gamla torra jorden,
Nu i fruktbar aska bytt,
Och af elden renad vorden,
Aflar, föder fram på nytt.
Då i evigt gröna lunder
Vandrar fri en nyfödd slägt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
