Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Gammalt och nytt inom literaturen - I brytningstiden, af Fritz Krook
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid början af 1860-talet åter riktade folkens bedjande blickar
mot det för sin ridderlighet så vidt och bredt omtalade
Sverige, då var redan mycket förändradt. Visserligen höll
man möten och stälde till banketter eller bjöd, såsom vid
det stora börsmötet den 1 mars 1863, polackarne en fristad
i Sverige, bjöd dem broderlighet, förtroende och lugn. Men
vid dessa bjudningar fick det också i det närmaste stanna.
Icke ens den chevalereske Carl XV:s kända offervillighet —
och kanske bör man äfven tillägga: äfventyrslystnad i bättre
mening — förmådde drifva det längre. Handlingens män
blefvo svenskarne då lika litet som förut.
Kunde detta väl undgå att verka nedstämmande på
den bättre delen af nationen? Det berättas, att excellensen
Manderström vid ett visst tillfälle skall hafva med en vitz
bortförklarat betydelsen af ett Carl XV:s till danske
ministern baron Schéel-Plessen formligen gifna löfte. Men kunde
väl den gamle diplomaten lika lätt vitza bort det
obehagliga intryck alla dessa omkastningar ovilkorligen måste göra
hos det folk, med hvars ära och ordhållighet man på sådant
sätt kastade boll. Det kan vara tvifvel underkastadt, eller
rättare: det kan numera icke vara tvifvel underkastadt,
hvil-ken den materiela skadan eller det materiela gagnet skulle
blifvit för vårt land, derest Sverige vid detta tillfälle aktivt
uppträdt till Danmarks förmån, som det ju så ofta var
lofvadt; men hvad som är säkert är, att vårt folk då skulle
hafva sluppit ifrån den förödmjukande känslan af att
ingenting hafva velat göra. Då jag för ej så länge sedan förde
denna sak på tal med en person, som på den tiden tog
liflig del i den skandinaviska rörelsen, svarades det mig
också: Väl var studentrörelsen på 1840-talet endast ett
en-tusiasmeradt uttryck af en för tillfallet hos nationen rådande
stämning; men hvad som är säkert är, att något 1864
verkligen offtcielt lofvades och lika offentligen bröts. —
Tiderna hade, som sagdt, förändrats.
Och hvar finna vi nu t. ex. Talis Qualis? Han sjunger
icke mera de förtryckta folkens sak; i stället manar han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
