Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Gammalt och nytt inom literaturen - I brytningstiden, af Fritz Krook
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• •
52
samhet. Dessutom lefde det danska folket då ännu i
ungefar samma förhållande till sin nyförvärfvade konstitutionela
frihet som vi på 1820- och 30-talet till den, vi erhöllo efter
1809 års statshvälfning, och hvad den tiden på olika
områden var för vårt folk i jemförelse med den närvarande är
nogsamt kändt. I Norge verkade väl inga dylika
rörelsemotorer, men der hafva emellertid andra omständigheter
ledt till alldeles samma resultat. Först och främst är det
norska folket ännu endast en nation i sin allra första
ungdom, då dess nationela sjelfständighet svårligen torde kunna
räknas längre tillbaka än från unionen med Sverige, d. v. s.
från den stund då Karl Johan på grund af bristande
militära resurser, och kanske äfven af en smula beräkning i ett
helt annat syfte, fann sig föranlåten att genom Kiel-freden
tillförsäkra Norge den grad af sjelfständighet det aldrig ens
kunnat drömma om under danske konungens * spira. Men
med den nyvunna sjelfständigheten vaknade också så godt
som genast den hos en svagare part lätt förklarliga
misstänksamheten och fruktan för att åter se sina rättigheter
inskränkta af en starkare granne. Den man, som är född
och fostrad i frihet, låter icke så lätt inverka på sig af denna
fruktan, som deremot är helt naturlig hos den, hvilken, på
samma gång han har sin frihet och sjelfständighet kära,
finner sig försatt i en ställning, hvilken för ett finkänsligt sinne
väl stundom kan tyckas icke i allt vara likställighetens. Det
är denna norrmännens fruktan för en hegemoni från
Sveriges sida man hos oss aldrig hvarken har kunnat eller
velat förstå.
Under denna oaflåtliga vaksamhet för skyddandet af
en genom verkliga eller blott förmenta faror hotad
sjelfständighet hafva våra båda grannfolk ända in i den allra
senaste tiden utvecklat sig till ett friskt andligt lif. Hos oss,
som vid hvarje högtidligt tillfälle kunna skryta med att vi
nu redan varit i åtnjutande af så och så många årtiondens
ostörd fred, hålla deremot likgiltigheten och håglösheten nu
som bäst på att döda hvarje möjlighet till någon större lif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
