Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Gammalt och nytt inom literaturen - I brytningstiden, af Fritz Krook
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ste blifva en nödvändig förutsättning för, en dylik kritik.
En sådan tarfvas heller icke för sammanhanget i denna enkla
framställning. Hvad vi här vilja framhålla är endast hvad
vi i en senare tid af egen erfarenhet lärt känna om denna
läras praktiska inflytande på många af våra nu ledande
eller i den offentliga diskussionen deltagande mäns
åskådningssätt ännu närmare ett tjugotal år efter lärofaderns död.
Boström har, och det med rätta, vunnit stort och ofta
upprepadt erkännande för hvad han i och med sin s. k.
helveteslära åtgjort till skingrande af vissa bland den
svenska statskyrkans bekännare utbredda föreställningar om
tillståndet i ett lif efter döden. Men hvad var väl vunnet med
detta, att han sökte frigöra sitt folk från de vidskepliga
fasorna af ett helvetesstraff efter döden, då han samtidigt
gjorde allt för att redan i detta lifvet binda vår ande och
fria sjelfbestämmelserätt såsom samhällsmedborgare, att
för-qväfva hvarje tanke på en utveckling från det för den
närvarande stunden bestående. Och detta måste blifva den
oundvikliga följden, då skaparen af denna filosofiska
stats-lära gjorde till sin främsta, att ej säga uteslutande, uppgift
att framhålla det bestående såsom det enda förträffliga, ja,
det enda förnuftsenliga. Detta gjorde Boström, då han gaf
sig till att konstruera ut sin statslära från våra då gällande
grundlagar; ett* sätt att gå tillväga, hvilket, inom parentes
sagdt, måste förefalla den oinvigde såsom ett det nätt opp
värsta tänkbara missbruk af den filosofiska induktionen.
Förmodligen är det väl dock detta, som gjort, att man
ibland kunnat få se denna lära med en absurd vändning
kallas en nationel svensk filosofi. Detta har man, som sagdt,
gjort, och fetisch-dyrkarne hafva dervid förbisett, att läran
om tingens yttersta väsen och allmänna grund icke rätt
gerna kan inskränkas till att vara på något sätt nationel,
så vida man icke med detsamma vill utsätta sig för att
framställa ett indirekt misstroendevotum mot lärans rent
vetenskapliga halt och beskaffenhet.
När Boström på detta .sätt för sin omgifhing och för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
