Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Gammalt och nytt inom literaturen - I brytningstiden, af Fritz Krook
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
norm samt upprätthöll god borgerlig ordning.“ * Detta vill
ju, med andra ord uttryckt, ingenting annat saga än det
gamla, så ofta missbrukade: påtvingad kristendom åt packet,
full frihet, religionslöshet i bästa fall, åt oss!
Hvadan då all denna fanatism, som kulminerar i det
absurda talet om att för honom, Malmström, de båda
uttrycken den protestantiska eller civiliserade verlden hafva
ungefar samma betydelse? Är detta icke blott en
tanklöshet, som förbiser att den antika verlden redan långt före
kristendomens tid, lika som ock den katolska efter
kristendomens uppkomst, gjort inlägg i vetenskap och konst, till
hvilka protestantismen ännu icke hunnit uppvisa några
motstycken, så kan det ju i detta sammanhang icke annat vara
än ett allt utom fint sätt all låta förstå, huru som
Blommornas älsklige skald skulle lefvat och dött som en barbar.
Några friare vyer kunde Malmström således icke öppna
för sina lärjungar, ännu mindre förnam man några sådana
väckelser från det södra universitetet, och den sjelfständiga
literära alstringen låg så godt som alldeles nere. När
förhållandena gestaltade sig på det. sättet vid sjelfva
högsko-lorna och i den bildade ungdomens högqvarter, huru skulle
maii väl då kunna tänka sig framtidsutsigterna för oss ännu
yngre, som då växte upp i början af sjuttio-talet. De voro
heller icke synnerligen lofvande, för så vidt det angick att
söka andlig näring inom det egna landets literatur. Nog
hade vi två verkliga skalder, som vi alltid och med odelad
beundran sökte, men äfven lios dem kände vi lika som
in-stinktlikt, att de icke kunde gifva oss allt hvad som skulle
komma att göras oss behof. Dessa båda voro Viktor
Rydberg och Snoilsky.
Rydberg hänförde oss med sina storslagna och rena
former och vi anade hos honom den trängtan till frihet och
djerf flygt mot högre rymder, hvilken kom oss att redan
då älska och beundra honom, lika som vi älska och beun-
* Se Nya Dagligt Allehanda n:r 169 för 1881, artikelserien
”Ströft&g bland literära minnen”.
o •
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
