Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Gammalt och nytt inom literaturen - I brytningstiden, af Fritz Krook
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna diktsamling, det pittoreska i motivet för skalden gält
fullt ut lika mycket som någonsin det patriotiska. För min
del skulle jag också gerna gifva alla de versificerade
anekdoterna om Banérs likfärd och Stenbocks kurir, och hvad
de nu allt gälla, endast för att få behålla en enda sådan
liten bit som t. ex. “Afskedet från Provence“, hvilken, ehuru
den icke alls är hämtad ur Ekelunds historia, dock vida
mera talar den sanna fosterlandskänslans språk än alla de
nyss nämda styckena tillsammans. Lika obegripligt
förefaller det också, när, såsom man vid ett par tillfällen sett
en och annan obändig kritiker göra, det börjar klagas
öf-öfver att Snoilsky här skulle hafva blifvit sin ungdoms
fri-hetsideal otrogen. Han kan väl inte hålla på med att
besjunga endast Rouget de Lisle hela sitt lif igenom heller, och
inte är republikens blotta namn väl det allena saliggörande?
Att Snoilsky aldrig upphört att vara en sann frihetens och
jemnlikhetens skald i modernaste mening, kan man för
öf-rigt se t. ex. ännu af hans senaste offentliggjorda
skaldestycke, “I porslinsfabriken“ (intaget i det till förliden jul
utkomma numret af Publicistklubbens tidning “Julqvällen“),
der han sjunger om huru han önskar sig kunna
–––skänka dikten så
Den enkla form, som tusenden förstå,
långt hellre än att
— blåsa bubblor blott af granna ord,
Till lek vid öfvermättad bildnings bord.
Snoilsky har alltid varit den, som bland alla våra nu
lefvande författare stått i den närmaste rapport med hela
den samtida verlden der ute, som så att säga knutit oss till
det öfriga Europa, så godt detta låtit sig göra, och derför
skall han alltid vid skildringen af denna öfvergångstid hafva
sin plats gifven, huru miniatvrformiga hans poetiska kaméer
än må vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
