Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Gammalt och nytt inom literaturen - I brytningstiden, af Fritz Krook
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtjenstfullt vi än äfven i det afseendet utvecklat oss på de
exakta vetenskapernas område.
Så gick tiden utan några märkligare företeelser. Den
svenska bokmarknaden led, som bekant, under det gångna
årtiondet just icke af någon öfveransträngd
originalproduktion, så att på det hållet hade vi icke synnerligen mycket
att taga reda på, och om det, som ännu stod i grodden,
hade vi icke hunnit att få någon aning. Väl visste de, som
varit samtida med den då nyss till universitetet afgångne
A. U. Bååth, att omtala, huru han redan på skolbänken
förvånat alla med sina lysande anlag och huru han nu ute
på skånska slätten än som oftast skar sina lagrar såsom —
extemporerande predikant. Men att han en gång skulle
framstå såsom vägbrytare för en helt ny riktning i vår poesi,
det hade ännu aldrig fallit oss in. Lika litet hade vi vid
den tiden ännu hört talas ett ord om August Strindberg,
fast denne som bekant då redan börjat sin mångsidiga
författarebana samt till och med — vunnit ett anseende i
Svenska akademien. På nyåret 1875 öppnade Edvard
Stjem-ström Nya teatern i Stockholm med Björnsons “En Fallit“,
och detta stycke lika väl som det ungefar samtidiga
“Redaktören“ var just något af det vi så innerligt längtat efter
och som vi nu skyndade att kasta oss öfver.
Ett par år senare utgaf Strindberg sin bekanta
samling af Upsala-skizzer, “Från Fjerdingen och Svartbäcken“,
och dermed hade äfven hans författareskap inträdt i det
skede, hvilket en gång skall göra det till en milstolpe i vår
vitterhets historia. Finge man tro på ett öde här i
verl-den, skulle man nästan kunna känna sig frestad att betrakta
det såsom ett gäckande infall af denna mystiska
guddomlig-bet, att den förste originelle författare, som framträder efter
hela den föregående tiden af andefattig konventionalism och
ödmjuk auktoritetstro, blir — förf. till “Det nya riket“. Men
saken torde nog hafva sin vida naturligare och vida
närmare till hands liggande förklaringsgrund.
Hvarje öfverdrift, åt hvilket håll det än må vara, fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
