Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Gammalt och nytt inom literaturen - Vår yngste dramaturg. Ett utkast af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nära rörelsen, samtidigt med att Boris drefs emot den. Och
det är hennes inflytande, när de nu i början af stycket råkas,
som blir bestämmande för Boris utveckling.
Ty frihetskärleken var ej död inom honom. Sjelfva
hans häftiga utbrott mot revolutionärerna gifva vid handen,
att det blott var hans sårade frihetskärlek, som reste sig
mot dem, som skändat friheten med brott. Derför slår som
en blixt ned öfver honom den upptäckten, att Natalija
tillhör de revolutionära. Ty han sjelf famlar, går som i feber
sökande efter något att gripa till för att få ett verk att
utföra, som han helt kan offra sig för. Derför behöfver han
blott underrättelsen om, hvem fadern egentligen varit, att
hans far varit den, som gjort sig skyldig till de värsta
grymheterna mot folket, och att han derför blifvit mördad, för
att med lif och själ förklara sig vara revolutionär. Då är
tviflet inom honom slut, han ser blott en snörrät väg för
sig, och han går till verket utan att se hvarken till höger
eller till venster.
Men hvad han söker, när han kastar sig in i
revo-volutionen, är sin egen personlighets räddning. Och det är
detta, som gör honom, ej blott till en frihetshjelte, utan
till en modern sådan. Ty det fins intet drag, som mera
är karakteristiskt för nutiden än detta medvetna
sträf-vande efter att hålla sin egen inre menniska upprätt.
Dervid kan mycket blifva medel, som kanske borde vara
ändamål. Frihetens sak blef ett sådant medel för Boris.
Det var hans tragiska märke, och detta är ett modernt
sådant.
Om sjelfva stycket har mycket blifvit yttradt, och det
torde kunna förutsättas såsom temligen bekant. Men icke
sant — det företer en bjert kontrast till “Rocöco“? Vi
hafva ej på länge på vår kungliga scen sett ett stycke
så mättadt med lidelse, der de stora passionernas kamp
varit så envåldsherskande* Det gör i det afseendet
knappast intryck af att härröra från samma person som det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
