Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Ett teaterbref från Chicago af A. Heyne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett teaterbref från Chicago.
Till ”Dagens krönika” af A. Heyne.
La mort civile, drama i fem akter af P. Giacometti,
är ej främmande för den svenska skådebanan. I
öfversätt-ning och genom hr Hillbergs delvis förtjenstfulla
framställning af hufvudrollen intresserade det under namnet Corrado
någon tid ganska mycket den svenska teaterpubliken.
Såsom hr Hillbergs landsman och en varm vän af den
sceniska konsten, önskar jag derför få redogöra för de intryck
jag erfor vid åskådandet af “scenens furste“ — såsom man
benämner Tommaso Salvini — i en roll enkom skrifven
för honom och i hvilken han utvecklar hela storheten af
sitt öfverlägsna mästerskap.
Under medeltiden stäldes allt det bästa, som då
fram-bragtes i vetenskap och konst, i kyrkans tjenst. Det bästa
i poesi, i musik, i målning, skulptur och arkitektur tjenade
då i mer eller mindre mån religiösa syften. Under
renäs-sanstidehvarfvet började visserligen de verldsliga furstame
och herrarna att täfla med de andlige i att uppmuntra,
beskydda och understundom att bortskämma konstens idkare,
men först i en senare tid förmådde de sköna konsterna lyfta
sig till full oafhängighet. Den dramatiska konsten, som
under sekler var kyrkans slafvinna, kämpade ihärdigt för sin
frigörelse men lyckades icke förrän i våra dagar intaga sin
plats i den menskliga odlingens tjenst såsom jembördig
med hvarje annan af andens uppenbarelser på det skönas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
