Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Konstutställningen i Rom. Korrespondens af Alfredo Mazza (öfvers. från förf:s handskrift af H. Sandström)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med endast 6 figurer, men högtidlig och dramatisk i sin
enkelhet. Himlen är hållen i en blygrå ton och tung. En
sista stråle från den sjunkande solen belyser de sex
figurerna. Maria vänder sig om, nästan förstenad af smärtan,
med en min, som uttrycker medvetslöshet och fasa. Hon
riktar sin blick mot afrättsplatsen, liksom om hon ej kunde
slita den derifrån. Det är moderns förtviflade sorg, som
målar sig i hennes drag. Hon bildar medelpunkten i
taf-lan, liksom hon är brännpunkten för dess ljuseffekter.
Maria Magdalena understödjer henne och lägger sin ena hand
på hennes skuldra. Äfven hon är tillintetgjord af smärta.
Den tredje Maria följer dem med hopknäppta händer. De
tre männen äro ordnade i samma symmetri som qvinnorna.
Taflan uttrycker det sanna och menskliga i smärtan.
Teckningen är verkstäld af en säker hand och fargen är använd
med måtta. Dessa äro taflans goda sidor. Dess brister
äro: en enformig och vulgär typ hos qvinnorna samt en
viss monoton stämning hos figurerna. Med undantag af
Maria, modern, öfver hvilken taflans hela effekt är utbredd
och som är beundransvärd i utförandet, fargen och känslan,
äro alla personerna endast bifigurer och skulle saklöst hafva
kunnat vara borta. Taflan är inköpt af hrr Fairless och
Beeforth för något af Londons muséer.
I “ Ghristus imperat“ har Valerico Laccetti stält för
sig samma uppgift som Michetti i sin “Voto“. Han
angriper katolska religionen. Anmärkningsvärdt är, att en stor
del af våra målares taflor behandlar religiösa ämnen. Det
är egendomligt, att just i Italien, det enda af alla katolska
land (derom är jag djupt öfvertygad), som ej tror på
katolska religionen, målare slå sig på uppgifter af detta slag.
Men de göra det säkerligen ej för att understödja utan för att
bekämpa statsreligionen. “Ghristus imperat“ framställer en
procession. En grupp i hudar klädda barbarer framskrider,
upptänd af rå fanatism och företrädd af en biskop under
af-sjungande af hymner till Guds ära. De svänga sina
facklor och blodiga yxor och hota att nedslå statyer samt jemna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
