Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Intryck och studier i Frankrike sommaren 1883. Af J. Rev... - 1. Nationalfesten och ”royauténs imposanta emblemer”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derefter fick han såsom M. Voltaire, tillträde till Versailles,
utrustad med titeln af “gentilhomme de la chambre“. Men
den store konungens skugga borde suckat vid anblicken af
denne skämtare, hvilken icke, som Molière, nöjde sig med
att utskratta adeln, utan öppet tog parti mot alla
mensk-liga och guddomliga makter, inhöljande dem i sarkasmer.
Äfven Ludvig XV kunde, oaktadt de löften han gifvit
madame Pompadour, icke afhålla sig från att visa köld mot
detta nya slags hofman. Man berättar att när hofvet
af-lägsnade sig efter balletten “Trajanus“, skall Voltaire, som
var författare deraf, hafva sagt: “Nå väl! Är Trajanus
nöjd?“ Konungen svarade honom då blott med ett
högdraget småleende.
Madame Pompadour var emellertid outtröttlig i böner,
att konungen skulle gifva Voltaire någon särskild
hedersbe-visning. Då hon ytterligare återkom till ämnet, svarade h.
maj:t: “Jag har behandlat honom lika så väl, som Ludvig
XIV behandlade Racine och Boileau; jag har gifvit honom
titel af gentilhomme och jag har gifvit honom pension. Det
är icke mitt fel, att han har anspråk på att bli
kammarherre, att få ett kors och supera med en konung. Det är
icke bruket i Frankrike, och eftersom det härstädes finnes
flere skönandar och flere stora herrar än i Preussen, skulle
jag behöfva ett bra stort bord för att hopsamla dem alla.
Och dervid började han räkna på fingrarne: Maupertuis,
Fontenelle, Lamotte, Voltaire, Viron, Destouches,
Montesquieu — — alla’dessa skulle dinera eller supera med mig!“
— Några år derefter hade dessa makter — som Ludvig
XV icke fann goda nog för att gifva dem tillträde vid sitt
bord — trädt i stället för monarkien. Bastiljen låg jemnad
med marken; och Versailles var afdankadt som residens.
Vi ämna ej rekapitulera Versailles’ historia; vår
mening har blott varit att med de anförda episoderna söka
reda på bakgrunden åt några reflexioner, som trängt sig på
oss med anledning af den franska nationalfesten.
Konunga-dömet med Guds nåde är — så våga vi sammanfatta våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
