Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Gammalt och nytt inom literaturen - 1. Alexander Kjelland. Några anmärkningar med anledning af ”Gift” af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tertanke märker, att den förekommer en en smula vilkorligt
ditflickad. Under läsningen rycks man helt och hållet med
och fängslas af sympati för denna så älskvärdt och varmt
tecknade fru Venche, som i sin ädla, höghjertade
“Stockmanska“ optimism godtroget sätter sin sanningskärlek mot
hela den kompromiss af halfsanningar och halflögner, på
hvilka samhällsbruken hvila, och hennes sorgliga historia
är bland det mest gripande, Kielland någonsin diktat, om
man också då och då har en förnimmelse af, att
karaktärerna hos de personer, som ingripa i hennes öde, för
mycket äro dragna till sin spets. Underligt blir dock i alla
fall, att hon förälskar sig i en person, hvilken till den grad
liknar hennes egen man.
Skildringarne äro som öfverallt hos Kielland rent af
utsökta, och de kapitel, der skolan tecknas, äro i sjelfva
verket mindre karrikerade, än man vid första ögonkastet
tror; eller kan ni med handen på hjertat svara mig, att
ni ej under er skoltid varit med om en lektion, som den
Aalbom gifver, att ni aldrig sett skymten af en lärarfigur
sådan som “blindtarmen.“ Ypperligast äro dock
konfirma-tionssceneraa; skarpa utan att vara hätska, verkligt slående
och sanna i all sin uddiga qvickhet falla de inom det
område, som är diktens högsta, hafva de den farg,
fransmännen pläga benämna “la vérité vraie.“
Med ett ord, Kielland har med “Gift“ lagt en ny fast
hörnsten till den bygnad, han i sina förra romaner
uppfört. Hans sista verk med dess stora, frimodigt utsagda
tendens är icke blott en god bok — det är, som Georg
Brändes en gång skref om ett annat uppseendeväckande
arbete, vida mera, det är äfven en god, en nobel gerning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
