Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Gammalt och nytt inom literaturen - 2. Taine, det moderna Frankrikes ästetiker. Några iakttagelser af V. Hugo Wickström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sonnage eller den typ, som är samtidens ideal, och slutligen
konstens beroende af denna personlighet.
Med afseende på materialets ombildande enligt idéen
eller omskapande till ideal, framstå tvänne frågor: “Finnes
en rangskilnad mellan de idéer, hvaråt konstnären ger
uttryck?“ eller, med andra ord: “Finnes för hvarje objekt en
ideal form, utom hvilken alla andra äro felaktiga?“ samt:
“Finnes någon regel, enligt hvilken man kan subordinera
vissa konstverk under andra?“
Vid en betraktelse af konstverken synes den första
frågan böra nekande besvaras, ty om ett föremål för
konstnärlig verksamhet blir ideal genom att göras samstämmigt
med idéen, beror det ju helt och hållet på konstnären,
huruvida han vill taga den ena eller andra idéen. De
särskilda seklerna, nationerna och konstskolorna hafva på olika
sätt fattat sin konstnärliga uppgift. Så t. ex. är det en
betydlig skilnad mellan Plautus’, Moliéres och Balzacs ideal
— för att begagna Taines terminologi — för den gir i ge samt
mellan Sofokles’, Shakspeares och Balzacs ideal för en af
otacksamma barn grymt behandlad fader. Likaså hafva
Lionardo, Michel-Angelo och Goreggio, utan att dock lemna
ur sigte konstens fordringar, på vidt skilda sätt framstält
sin “Leda“. Alla framställningssätt, alla idéer äro lika
berättigade; en norm för afgörande af konstverks värde synes
-således vara icke blott obehöflig, utan rent af falsk.
Men erfarenheten utvisar, att vi verkligen inom
konst-verlden, likasom öfver allt, konstatera en rangskilnad mellan
de olika föremålen och konstnärerna.. Ty då vi skrifva en
konsthistoria och dervid fålla omdömen angående olika
mästare, göra vi ju ingenting annat än inrangera dem på deras
tillbörliga plats. Dante och Shakspeare äro onekligen de
största skalder, Mozart och Beethoven de största
kompositörer. Det måste derför finnas en norm för att bedöma
och ordna konstverk, och denna kan ej ligga utom
konstområdet.
Genom att fixera konstverkets definition, nämligen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
