Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Nationalfåfänga och fosterlandskärlek. Reflexioner för dagen af Reinhold Winter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schweiz, efter som engelsmännen så mangrant bege sig dit,
samt på hemvägen gjort turen längs Rhein, denna sköna
flod, hvars venstra strand borde vara uteslutande fransk.
Men häraf ha de alltid, synes det, medfört den lefvande
öfvertygelsen att Paris är bäst; och hvad deras mindre
framstående yrkesbröder beträffar, så ha de i rikt mått
blifvit utrustade med en naiv tro, som låter dem förkasta
hvarje tilläfventyrs gryende tvifvel om att icke så är.
L’etranger, det är bara småfnask emot Frankrike,
liksom departementen äro föga att tala om bredvid Paris. Man
yttrar sig i hufvudstaden med en viss ringaktning om ces
pauvres gens de province, som hvarken hafva parisames
elegans eller verldsvana, och det oaktadt största delen af
parisarne räkna sitt ursprung från landet.
Herrar möbelsnickare i S:t Antoine t. ex. voro i sin
ordning bekajade med en utpräglad grad af egenkärlek,
hvilken dref dem till den ena striken, den ena
framställningen om arbetslönens höjande efter den andra.
Patronerna gåfvo efter i det längsta, men detta ökade blott de
segrandes öfvermod och bekräftade deras tro, att de voro
de främsta i sitt yrke. Utlandets möbeltillverkning, hvad
värde hade den i sjelfva verket? De hade sett främlingarne
komma hit från jordklotets alla hörn och kanter, beundra
deras arbeten och köpa dem, oftast till mycket höga pris.
Deraf föddes hos dem den föreställningen, att de kunde
begära huru mycket de behagade, samt att utländingarne
under alla omständigheter skulle komma och lägga sitt
guld för ’deras fötter, och till . följd häraf spände de bågen
så högt att den var nära att brista. Då det blef
patro-neme en ren omöjlighet att gå längre, nedlade de arbetet,
och så började denna stora strike, hvarom hela verlden en
tid talade. För att ej låta yrket helt och hållet dö bort
anstäldes tyska arbetare, hvilka hade mindre stora fordringar
och arbetade lika bra; men häraf uppglödgades hatet emot
grannarne på andra sidan Rhein allt mer och man sade,
att de kommo hit för att stjäla brödet ifrån landets egna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
