Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Nationalfåfänga och fosterlandskärlek. Reflexioner för dagen af Reinhold Winter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi ha ofta nog med personliga vänner sökt diskutera
frågan om denna nationalfåfänga och sökt bevisa att hon
hvilade antingen på en medfödd skumögdhet eller en brist
på vilja att se, men vi ha aldrig lyckats få någon att ta
reson. Och då vi gått in i detaljer och med de mest
bindande skäl i verlden bevisat, att det eller det dock var
bättre stäldt i ett annat land än här, ha vi mötts af svaret,
att det måhända var bättre så för folket i fråga, men att •
för fransmännen det säkert ej lämpade sig. Då vi en gång
allt för ifrigt drifvit våra satser och vår interlokutris —
det var en genialisk och i öfrigt ovanligt klarseende qvinna
— kände marken vackla under fötterna och glödande och
passionerad proklamerade att alla- franska fel vore bättre
än andra nationers förtjenster och dygder och vi tilläto oss
anmärka, att hon nu gick öfver på ett område, der vi
endast kunde bemöta henne med skämtets vapen, utropade
hon lidelsefullt^ med flammande blickar och skälfvande
läppar: Ja, jag vet väl, att det icke är sant, men man
måste tänka så i alla fall!
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
