Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Nationalfåfänga och fosterlandskärlek. Reflexioner för dagen af Reinhold Winter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ock hört dem medgifva, att konsten, literaturen och alltT
som ger lifvet dess estetiska behag, hemma hos oss låge i
en beklaglig lägervall samt endast vore en svag reflex af
hvad som i de stora kulturländerna på dessa odlingsfält
grodde och mognade; med få ord, att vår kultur afklädt
ig all nationalitet. Vi ha alltid bekämpat denna åsigt och
vi skola städse vara färdiga att åter göra det, ty om än
Sverige går åt samma håll som de moderna strömningarna,
är det derför ej sagdt att en hvar hos oss blott är ett
simpelt eko, som upprepar hvad man förut sagt utanför v^ra
gränser.
De svenska konstnärerna intaga i snillets vida verld
en aktad plats, det kan man bättre se här än annorstädes,
och på vår literaturs under den senaste tiden något magra
fält skjuta ju dag efter dag nya och friska skott, som båda
en vacker framtida skörd. Allt detta är lif, kraftigt
pulserande lif och alls inga dödstecken. Och de mäktiga
rörel-selserna i de djupa leden — tyda de på sömn och dvala?
För visso nej! Må vara, att deras ursprung är något
konst-ladt och att en främmande kraft från första ögonblicket
gifvit impulsen, det är i sjelfva verket utan betydelse: ty
sjelfva faktum, eller att en rörelse kan taga sådant omfång
och sprida sig åt alla landsändar med så stor skyndsamhet,
visar tydligt att lifliga känslor alltjemt glöda på djupet och
att man i gamla Sverige, i händelse af fara och behof,
skulle i ymnighet finna ett virke, hvaraf man kunde slöjda
ett nödigt försvar.
Den braskande chauvinismen är icke värd stora
sympatier, men den äkta fosterlandskärleken är det så mycket
mer. Och liksom den sig sjelf misstroende, klenmodige och
öfverdrifvet blyge mannen sällan lyckas i ett företag, så
skall ock en nation stanna efter, om den får till vana att
tänka ringa om sig sjelf. Hvem har ej sett en begåfvad,
rikt utrustad och med alla vetenskapliga och materiela
hjelpmedel utrustad person misslyckas, och huru som strax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
