Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - En norrländsk lifsfråga, med vetenskapligt utlåtande af A. E. Holmgren - Utlåtande af Hj. Widegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
e) att slutligen Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Vesterbottens län, sedan å utlysta sammanträden sakegande
vid hvarje särskild elfs vattensystem blifvit i ärendet hörda
och uppgifter inhemtats såväl om fiottningens storlek, som
de fisksorter och fisken, hvilka -finnas i hvarje elf, genom
utslag den 8 november 1875 utfärdat den föreskrift om
barkning af allt det såg- och bygnadstimmer, som samtlige.
elfvarnes vattensystemer må flottas, öfver hvilken föreskrift
förut angifne besvär nu hos kongl. kolleginm anföras.
Vid de i fråga varande besvär sskrifternas genomläsande
finner man, att klagandena i fråga om obehöfligheten för
fiskeriernas vård af den öfverklagade föreskriftens
utfärdande egentligen icke anfört några andra skäl, än de som
förut blifvit andragna vid ärendets förra handläggning hos
kongl. kammarkollegium och Kongl. Maj:t och hvilka förut
i 2:ne särskilda utlåtanden blifvit af mig belysta och
ve-• •
derlagda*. Ofverflödigt kunde der för visserligen vara, att
* Dessa tvänne utlåtanden anse vi oss böra för fullständighetens skull
meddela, ehuru de icke egentligen innehålla annat än hvdd förf. här of van
upprepar. Det första af dessa hans utlåtanden förefinnes intaget i
kammarkollegiums utslag af den 12 sept. 1872 och lyder som följer;
— — ”att fiskeriintendenten Widegren i sitt afgifnä utlåtande meddelat:
att det genom de sedan år 1864 vid Norrlands elfvar verkstälda
jiskeriunder-sökningar blifvit till fullo ådagalagdt, att bark och affall af timmer så
belägrat de fleste lekplatserna i elfvame, att laxen numera egde högst få fullt
lämpliga sådana; att bark af timmer, nedsjunken till vattendragens botten, der städer
icke ruttnade eller gåfve anledning till alstring af sådan vegetation eller
djur-verld, som kunde tjena ynglet till föda, men deremot lemnade skydd och
gömställe för de djurarter, som vore] fiender till laxyriglet och laxrom; att de
ter-pentinhaltiga ämnen, som förnämligast från barkens kåda utspridas i vattnetr
förorsakade att fisk, synnerligast lax, skydde de orter, hvarest vattnet blifvit
med dylika ämnen bemängdt, samt att man trodde sig hafva utrönt, att dylikt
förskämdt vatten dödade laxens befruktade rom; att den bast, som affölle från
barkadt timmer, snart nog upplöste sig i vattnet och innan kort blefve liggande
bland buskar och gräs invid stränderna; att, enligt uppgift från andra håll,
barkadt timmer lemnade värdefullare virke än obarkadt, och att förlusten i
oir-kesvärde, om densamma verkligen skulle inträffa af de skäl, som uppgåfvos,
dessutom icke torde kunna undvikas, när, s&som klaganderna med intyg visat,
barken redan första året lemnade trädet, och Jlottningen för öfrigt måste fortgå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
