Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Unionskrisen, en röst från Norge - 3. Hvad skall framtiden medföra?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Unionsfiendtlighet, som högern söker en fördel i att
utbasuna, har icke existerat, så länge denna strid pågått;
vill man finna den, torde det vara qvarglömda rester hos
en och annan, som står politiken fjerran, och Björnson och
Berner — dessa utskrikna “svenskhatare“ — äro tvärtom bland
unionens allra varmaste anhängare. Med ståthållarpostens
upphäfvande, menar man, här äro de unionela
stridigheternas tid förbi, och för hvarje år som går har unionen
efter representationsförändringen i Sverige fått en högre
betydelse för norrmännen genom de gemensamma
demokratiska uppgifter, som den parallelt löpande utvecklingen
uppställer på båda sidor om Kölen. Det har blifvit förbund
mellan två folk, som arbeta mot samma mål. Det låter
derför nästan tragikomiskt, när man för vetots nödvändighet
gör gällande, att det förutan kan ju venstern lösa unionen
genom lagbestämmelser; det är lika komiskt, antingen man
tager formen: förvexlingen af grundlagen och riksakten —
eller innehållet.
Det är en fast öfvertygelse, att den verkliga
grundvalen för unionen ligger så direkt i folkens intressen, att
det yttre föreningsbandet långt ifrån är det starkaste; man
vet derför, att det enda, som kan få denna rent norska
fråga att beröra unionen, är sjelfva den makt, som bildar
föreningens yttre band.
Ur dagens Krönika. III. 3—4.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
