Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Luthersjubiléet, af A. F. Åkerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetsdag och hennes sabbat äro lika mycket Guds dagar.
Hennes prest är den helige ande inom henne, tro och ger^
ningar de båda gestalterna i hennes nattvard.–-Hon
älskar religionen såsom en brud för dess egen skull, icke
för hvad den medför i hemgift. Hon öfverlemnar sig i Guds
hand. Fadrens ande är öfver henne“. “I det stora
ögonblicket af religiös besökelse från den lefvande Guden, synes
ingen från honom skild tanke finnas; all-lifvets flod
strömmar genom själen. Tanken på jaget är försvunnen. Det
är ett ringa ting att vara konung eller bonde, fader eller
barn. Menniskan är ett med Gud, och han är allt i alla“.
Men så nära beslägtad denna moderna uppfattning af
menniskans Gudsförhållande än är med Luthers lära om
tron,så stort är dock å andra sidan det svalg, som skiljer
hans religiösa åskådning från det nittonde århundradets
mest framskridna andars. Visserligen var för honom så
väl som för dem trons föremål Guds oändliga kärlek; men
för honom var delaktigheten af denna kärlek bunden vid
den fallna och genom fallet till sin natur förderfvade
menniskans försoning med Gud genom den menniskoblifne
guda-sonens död. Denna uppfattning, som han ärft från
medeltidskyrkan, tog han utan vidare för den gudomliga
uppenbarelsens lära och afskar för sig hvarje möjlighet att
be-riktiga densamma, i det han betraktade hvarje tvifvel derpå
såsom en djefvulens frestelse. Oaktadt den ansats han tagit
till en andligt fri religiös lifsåskådning, genom att reducera
hela det kristliga lifvet till tron, fattad såsom
mennisko-andens totala hängifvenhet åt och omfattande af Guds
kärlek, kunde han derför aldrig komma ifrån auktoritetstrons
ståndpunkt.
Oaktadt sitt energiska bekämpande af
medeltidskyrkans asketism och klosterlif, blef han dock alltid till sin
grundåskådning allt för mycket munk för att kunna fullt
uppskatta krafvet på en harmonisk utveckling af hela
men-niskonaturen. “Hvad hjelper det själen“, säger han (i
boken “om en kristen menniskas frihet“), “att kroppen är fri,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
