Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Högtidstalarne vid årets kyrkomöte. Anmärkningar och betraktelser af Fingal Fingalson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ringa, att man väl kan förstå, hvilket svar Kristus väntade
sig på sin vemodiga fråga: “När menniskans son kommer,
månne han skall finna tro på jorden?“ Nej, det skall han
säkerligen icke. Allra minst skola de troende vara att räkna
i hundra milliontal.
Predikanten berörde till sist frågan om Kristi
tillkom-melse och denna verldsålders slut, dock hufvudsakligen blott
för att få tillfälle lägga kyrkomötets medlemmar på hjertat,
att för de flesta af dem lifvets afton icke kunde vara långt
borta. Hvad biskop Andersson sjelf angår, tillhör väl han
icke de i ålder längst framskridna bland våra öfversteprester,
men han har dock inträdt i det skede af lifvet, som i fråga
om mannen betecknas såsom den tidigare ålderdomen. Hans
. kraftiga, ännu alldeles oböjda gestalt och hans friska
ansigts-färg synas emellertid lofva honom ännu en lång följd af år.
Det vore önskvärdt, om han kunde använda en del af denna
tid till fortsättande af den literära verksamhet, han i yngre
dagar med så mycken framgång begynte och hvarorn man
.påmindes genom de i formelt hänseende framstående
egenskaperna hos den här omtalade predikan. Men det är fara
värdt, att det otrefliga Östrabo skall visa sig vara en föga
lämplig boningsplats för den, som vill dyrka muserna —
detta Östrabo, der Tegnér så grymt marterades af
mjelt-sjukans mörka ande, der Heurlin äfven fördystrades till sitt
sinne, och der slutligen Hultman i sin celibatära ensamhet
knappt förmådde samla de få tankar af högre flygt, som
han hade qvar från de ansträngande förståndsöfningarna i
Upsala.
v Beträffande kyrkoherden Ahlbergers predikan vid
kyrkomötets slut, kunna vi fatta oss kort, så mycket hellre som
den afhandlade ett ämne, hyrhlig enhet, i afseende hvarå vi
redan här ofvan haft tillfälle att åtminstone antydningsvis
uttala några åsigter. Utgångspunkten för ämnets behandling
var den förmaning till eftersträfvande af Andens enhet
genom fridens band, som innehålles i Ef. 4: 1—6.
Hr Ahlbergers enhets- och endrägtsideal är icke sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
